Jag lever, andra inte

Så var jag åter hos er igen. Men igår höll det på att bli The end of Bibbis story när jag var på väg hem. Orkar inte försöka beskriva exakt vad som hände men jag blev prejad av en lastbil på motorvägen så att jag hamnade ute i den tjocka snömodden vid mittremsan. Min bil uppskattade inte den saken och började sladda omkring. Jag släppte gasen, kopplade ur och lyckades styra mig ur skiten. Tur att jag inte körde särskilt fort heller. Eftersom mina skyddsänglar jobbade övertid så kom det inga bilar direkt bakom och lastbilsjävlarna drog iväg med en sabla fart. Funderade på att åka efter fanstyget som prejat mig och skälla ut honom men lyckades besinna mig och åkte hem istället. Ja, jag är fortfarande förbannad på chauffören av lastbilen. Kom till slut hem utan några fysiska men väldigt rädd, arg och skakig.

Pratade med min far senare på kvällen och fick reda på att en väninna till min mor, har gått och dött. Känns väldigt tråkigt med tanke på att det var en mycket trevlig människa som jag känt sedan jag var 9-10 år. Hon har varit sjuk i bl.a. cancer de senaste åren men sist jag träffade henne hade hon börjat må bättre. Hon sa att de fått bukt med cancern och att den andra sjukdomen hade börjat ge med sig också. Förra veckan hade jag tänk skicka ett födelsedagskort till henne eftersom hennes födelsedag var i lördags men jag glömde bort det. Känns nu som att det var en ganska bra grej att glömma. Det hade varit lite makabert för hennes son att få det i brevlådan. Ungefär som när jag för många år sedan fick ett födelsedagskort av min faster dan efter hon dött i en bilolycka.

Till slut får ni en bild på ett par färdmedel som nog inte kommer att användas på ett tag.

2 thoughts on “Jag lever, andra inte

  1. Ama de casa

    Fy vad läskigt! Vilken TUR att det gick bra!
    Var rädd om dig…

    sv: Det gick jätttebra hos tandhygienisten, jag fick till och med en guldstjärna. Eller en tandborste i alla fall 🙂

  2. anne

    Herregud…

    Många lastbilsförare borde bli av med körkorten, det säger vi nästan dagligen på E4:an. En sån himla tur att du inte blev mer än skrämd och rädd, men det kan vara illa nog.

    Tråkigt med din mammas väninna, det är det alltid.

Jag gillar kommentarer så skriv gärna en sådan. :-D

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s