Min första ambulansfärd

En liten rapport kanske är på sin plats.

I måndags kände jag mig frisk så jag åkte till jobbet. Det varade dock inte. Vid två-tiden så hade febern stigit och huvudvärken var tillbaka så jag åkte hem. Hade lite känningar i magtrakten men inget ovanligt. Vid åtta på kvällen gick jag i säng. Fick upp allt jag hade ätit under dagen. Strax efter midnatt tröttnade min kära make på att jag låg och stönade och skrek om vartannat av smärta. Så han ringde 112 som skickade en ambulans. Där låg jag i min birthday suite och vred mig av smärta när det stolpar in två främmande manspersoner. Inte för att jag brydde mig något nämnvärt. Jag blev undersökt, fick en kanyl i handen som de pumpade in lite smärtstillande i. Livet blev ganska omgående betydligt trevligare utan smärta. Sedan blev det transport till akuten på SöS (Södersjukhuset). Det var första gången i mitt liv som jag åkte ambulans. En drogad upplevelse för mig. Jag blev undersökt så småningom och fick dricka någon bedövningsäckel och något som skulle ta ner magsyran sen skulle jag skickas hem. Reser mig upp för att sätta på mig skorna. Då kräks jag upp medicinen också. Blev skickad på röntgen. Frampå morgonkvisten kommer en tjej (läkare) och talar om för mig att jag har ett förstadium till tarmvred och när hon beskrev symtomen så beskrev hon exakt hur jag har haft det i ett halvår.

Blunda nu E-L, jag vet att du inte gillar sådana här bilder. Genom den där skickade de i mig ett par liter vätska under tiden jag inte kunde/fick äta.

Så de behöll mig. I går skulle det röntgas igen så till lunch fick jag ett glas med kontrastvätska. INTE gott! Sköterskan talade om för mig att om jag inte lyckades dricka skiten så var de tvugna att gå in med en slang genom näsan och trycka ner det den vägen. Så jag kämpade vidare mot illamåendet och lyckades få i mig det mesta. Sex timmar senare skulle jag ner på röntgen. Däremellan hann min far, bror och yngsta brorson komma och hälsa på. Alltid trevligt med besök. Efter röntgen så fick jag besök igen. Den här gången av maken och dottern, som hade min telefon med sig. Yes, åter uppkopplad mot världen. När de hade gått låg jag och lyssnade på musik ett tag. Framåt tio-tiden, tror jag det var, så kom en sköterska och talade om för mig att kontrastvätskan hade gjort sitt jobb och jag fick börja äta. (Ibland hjälper tydligen kontrastvätskan till att fixa till tarmen.)

Salen jag låg i var en fyrbädds-sal och de har inga som helst fördomar på SöS. De lägger kvinnor och män i samma rum och skiter fullkomligt i om man gillar det eller inte. På salen låg en karl som var opererad i helgen men mådde ganska bra. Strax efter tre i natt så kör de in en säng med en man som förde ett jäkla liv. Han stånkade, stönade och lät hela tiden. Om han lyckades somna så snarkade han väldigt högt. Klart störande när man själv inte mår tarzan. Men i alla fall, i morse fick jag äta frukost och sedan begärde jag att få komma hem. Medan jag väntade på frukosten låg jag och lyssnade på en spellista min älskade dotter hade satt ihop åt mig på Spotify. Hon hade döpt den till Fix You. Älskar dig, ungen min!

Maken hämtade mig vid halv elva. En remiss är skickad till någonstans för att de ska kalla mig till filmning av de delar som ej borde fotograferas. Så utredningen fortsätter men jag mår för tillfället mycket bättre än i måndags.

Bilderna är tagna med IPhonen. De här nedan är utsikten från fönstret i morse. Rummet låg på sjunde våningen. Jag misstänker att det fortfarande ligger där men jag befinner mig närmare marken nu. Närmare bestämt i vårt vardagsrum på bottenvåningen.


Advertisements

2 thoughts on “Min första ambulansfärd

  1. Anki

    Men vilken upplevelse du varit med om! Ambulans, kontrastvätska och knark 🙂 Får man en sån dos av smärtstillande varje dag så är det ganska gött att leva 😀 Nåja, nu har du varit med om det här också och nästa steg blir nog en pärs så samla krafter tills dess. Inte världens roligaste undersökning men inte värst heller.
    Du fick till snygga bilder i alla fall, trots stånk , stön och taskigt mående. Fattar inte att dom blandar manligt och kvinnligt! Jag skulle nog inte palla med det. Räcker att man delar rum hemmavid med en av det ”snuskigare” könet 😀
    Må bäst, Bibbi och passa på att köra med familjen!

  2. Britten Asplund

    Men oj oj oj vad smärtsamt och jobbigt du måste ha haft det. Blir ändå glad när jag läser att dom mest troligtvis vet vad det är för fel. Jag hoppas att dom kommer att fixa till dig så att du slipper smärtan och att du kan vara på benen så fort som möjligt. Vet att det inte är någon höjdare att vara inlagd på sjukhus, men det är bara att blicka framåt och tänka positivt om att du snart är tillbaka i din vardag utan smärtor. Varma kramar ♥

Jag gillar kommentarer så skriv gärna en sådan. :-D

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s