Höftoperationen gick bra

I morgon är det fredag! Och här sitter jag i soffan med en kramplösande och en smärtstillande tablett i kroppen och har fortfarande ont. Vilket betyder att jag antagligen kommer att sitta här en stund så jag tänkte att jag skulle fixa ihop ett inlägg.

Idag har maken fått sin utslitna höftled utbytt mot en ny. Operationen gick bra och han mår förhållandevis bra. Fördelen att ligga på sjukhus är att de inte snålar på smärtstillande. Antagligen för att de inte vill ha en massa patienter som ligger och gnäller. När man börjar känna av smärtan så trycker man på en liten knapp och vips så dyker det upp en trevlig människa som strax kommer med en massa smärtstillande piller. Om man inte ligger på akuten alltså. Där gäller att har du inte träffat läkaren än så kan du kanske få ett par Alvedon oavsett som du har huvudvärk, tarmvred, gallsten eller nyss blev överkörd av en traktor. Men nu var det inte för att klaga på policyn på aktumottagningar som jag tänkte skriva.

Vad var det nu? Jo, maken var det. Hans höftled var så utsliten så hans högra ben hade blivit några centimeter kortare än det vänstra. Lär numera vara tillbaka i samma längd som förut. Dessutom hade han så förbaskat ont att han hade svårt att gå nu de sista veckorna innan operationen. Han fick ett par kryckor för två-tre veckor sedan. Ganska kul att se honom försöka gå med dem. Han har aldrig tidigare i sitt liv gått på kryckor. Om han hade fått fortsätta utan coachning så hade han fått värre skador än en utsliten höft. Proffset fick rycka in, det vill säga – jag. Kryckor och jag har haft ett ganska intensivt förhållande genom åren. Ett antal stukade fötter, en och annan spricka i samma fötter, ett högerknä som har värkt till och från sedan 16 års ålder samt två graviditeter har gjort att jag har hoppat en hel del med dessa hjälpmedel. Man bör framför allt ställa in kryckornas längd så att den passar ens egen höjd över havet. Attans vad ont i bl.a. axlarna man får annars. Sedan är det väldigt bra att användra kryckorna som stöd i stället för det skadade benet när man går. Man bör alltså få in en viss rytm och luta sig mot kryckorna när man i vanliga fall hade använt det skadade benet. Lite sådana saker var jag tvungen att visa och träna honom på. Han lärde sig till slut.

Jag hoppas att de behåller honom på sjukhuset över helgen. Jag misstänker att han har hyfsat ont och är trött och då är det ju bra om han har tillgång till en massa snälla sköterskor m.fl. och en massa fina mediciner. Plus att jag tror att han inte ska gå trappor riktigt än och här hemma är det en nödvändighet om han vill sova i sin egen säng. Att jag dessutom får lite lugn och ro när han ligger på sjukhuset gör ju inte saken sämre. Har en känsla av att det kommer att bli en hel del merjobb för mig när han kommit hem. Och jag är ju verkligen i form för det med min tarmsjukdom samt störiga galla.

Ungarna brukar dessutom vara mycket mer hjälpsamma när jag är själv med dem. Kan ha något att göra med att deras far alltid har sagt ”pappa fixar” till dem, till skillnad från mig som har försökt lära dem att plocka undan efter sig m.m. Jag anser att barn ska lära sig att ta hand om sig själva samt sköta ett hem.

Och om nu någon känner för att byta och ta över min smärta i magen/gallan ett tag så är det helt okej. Rejält svullen är jag också. Det verkar bli en ”sån” natt igen. Suck!

Annonser

Jag gillar kommentarer så skriv gärna en sådan. :-D

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s