Maken hemma

Nu är jag helt slut. Mådde skit i morse men tog en Voltaren och åkte till jobbet. Där var det som vanligt.

Efter jobbet drog jag hem och hämtade dottern som skulle följa med till sjukhuset. Vi behövde vara två som bar alla prylar maken fick med sig. Sittkuddar hit och dit, förhöjningsring till toan m.m. Innan vi drog från sjukhuset passade vi på att hämta ut alla mediciner han ska ha. Sedan körde jag mycket försiktigt hemmåt. Just det där med försiktigt är inte helt lätt i Stockholm med omnejd, framför allt inte när alla andra är ute och kör samtidigt. Vägarna i den här stan är skitdåliga. Grusvägen på landet har färre hål och gupp. Men jag lyckades lotsa hem oss utan att maken skrek av smärta.

Väl hemma skulle dottern och jag trycka i oss lite att äta innan hon skulle iväg till träningen. Sonen hade haft maraton-matteprov på eftermiddagen och var helt slut i skallen och avstod träningen idag. Jag fixade middag åt maken också innan jag tog dottern och drog iväg. Dottern avlämnades på träningen och jag for till affären för att inhandla lite saker som maken tyckte han behövde. Man vill ju inte att han ska svälta. Hem med varorna, packa upp och passa upp på kryckan (maken alltså). Passade på att ringa min far och berätta att maken är hemkommen och att allt gått bra. Han frågade hur jag mådde. Sa bara att jag håller mig flytande på Voltaren och ger tusan i att känna efter. Sen iväg och hämta dottern. Väl hemma så var det dags att hjälpa maken att ta sig i säng. In träder ett gallanfall. In med en Spasmofen och fortsätta hjälpa maken i säng. Man får inte vara känslig.

MItt i allt detta så fick jag tala om för maken att när han vill ha hjälp så ber man om det i vänlig ton. Vi hjälper honom mycket gärna men han försökte leka gammaldags översittare och behandla oss andra som sitt tjänstefolk. Jag blev lite upprörd och talade i icke vänlig ton om att om han inte lägger av med det omgående så kommer smärtan från operationen vara en västanfläkt jämfört med vad jag kan ställa till med samt att hans överlevnads-chanser minskade i takt med hans otrevlighet. Tror att han fick sig en tankeställare för sen var han betydligt trevligare.

Så nu äntligen fick jag sätta mig ner och åtminstone kolla mailen och Fb.

Advertisements

One thought on “Maken hemma

  1. mammakero

    Nu blev jag lite lessen. Jag har länge läst om hur jobbigt du har det med värken. Nu förstår jag att din make har varit med om en jobbig operation och du som inte alls mår bra ska ta hand om honom. Massor av styrkekramar sänder jag dej! Känner så otroligt mycket med dej. KRAM!

Jag gillar kommentarer så skriv gärna en sådan. :-D

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s