Begravning

130512-6

Så var ännu en del av min barndom borta. Var på min mosters begravning i dag. Jag tycker inte om begravningar för de betyder alltid att det är någon som dött, vanligen någon som betytt något för en också.

Det var ganska jobbigt för alla känslorna från mammas begravning behagade överfalla mig. Det kan ju bero på att det var hennes storasyster vi begravde (begrov?) i dag. Nu är det bara min morbror kvar av syskonskaran där min mor ingick. Och alla kusiner förstås. Vi är nio stycken och åtta av oss var på begravningen. Min kära bror var hemma med sin sjuka son och nej, honom lämnar man inte ensam. Sist vi kusiner sågs var på min mormors begravning 2006 så man kan ju inte påstå att vi nöter ut varandra direkt. Lite trist dock att bara träffas när vi är ledsna och upprörda.

Man kanske ska dra ihop en kusinträff? Vem vet, mina kusiner kanske är trevliga människor nu för tiden. Bara ett litet problem med det, jag har ingen aning om deras telefonnummer eller adresser. Hmmm får nog ägna mig åt lite detektivarbete. Jag vet åtminstone vad de heter.

One thought on “Begravning

  1. Granntanten

    Jag gillar inte heller begravningar just ur den där aspekten att det alltid är nån som fattas, som man gärna hade velat ha där. Annars kan jag tycka att det kan vara rätt trevligt att få träffas och det brukar bli lagom länge och lite lagom okomplicerat. Och så har det hänt här också att jag träffat släktingar som helt plötsligt visat sig ha vuxit upp och blivit rätt trevliga. Leta på du, det kanske kommer nåt gott ur det. =)

Jag gillar kommentarer så skriv gärna en sådan. :-D

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s