Smärtrapport:
- Skitont i vänster fot
- Öm i höften
- Ont i höger handled
Så var det avklarat. Det var en grej jag hade tänkt skriva om. Jo, om personalen som jobbar på SJ och till viss del SL. Och då menar jag dem som är ute bland de resande. Om ni har orkat läsa i tidningarna de senaste dagarna så kanske ni har sett att de har fått lika mycket information som oss resande men de kämpar på för att göra sitt bästa ändå. Deras arbetssituation är frustrerande och skitjobbig. Tänk dig att ha ett serviceyrke och så får du bara skäll av folk trots att du gör ditt yttersta för att allt ska fungera. Visst, de är ansiktet utåt men det får faktiskt finnas gränser för hur mycket skit man ska behöva ta. Det är ju knappast tågvärdarna som bestämmer vilka tåg som ska ställas in och varför. Och om de inte kan ge dig information så beror det på att de inte heller har någon information att förmedla. Så, snälla ni, det är kaotiskt för alla som försöker ta sig någonstans i det här landet och då hjälper det inte att skälla och svära åt de som jobbar med att försöka göra din resa så bra som möjligt.
Nu ikväll gjorde jag antagligen något korkat men jag orkade inte sitta här hemma och slumra i soffan. Jag haltade iväg till brorsan och fikade. Han bor inte så långt bort. Normalt tar det max fem minuter att gå dit. Idag tog den promenaden över 25 minuter. Men det var trevligt och mycket bättre än att sitta i soffan och nicka till. Jag tog faktiskt kameran med mig om jag mot förmodan skulle hitta något att ta en bild på. När man går så långsamt hinner man se sig omkring väldigt väl.
Over and out!
Min syn på saken 