Det är sommar!!!! (just i dag i alla fall)

ÄNTLIGEN! I dag hittade sommaren hit. Det har varit soligt och varmt.
Jag har tyvärr mått skit den här veckan och i morse var det nära att jag åkte till akuten i stället för jobbet men till slut hjälpte tabletterna mot smärtan så det blev jobbet. Kortdag som tur är.
Väl hemma efter jobbet somnade jag på soffan. Sömnen blir ju lidande när man inte mår bra så det var välbehövligt. Det tråkiga med att somna så där är att det tar sån tid innan man vaknar ordentligt. Tog med mig kameran och maken på en kortare promenad ner till sjön för vakna till. På vägen ner dit så hittade jag en liten, men lysande röd, vallmo. Jag tycker de är så läckra blommor.
Väl ner vid sjön så, förutom en massa änder och skränande skrattmåsar, simmade ett svanpar med en unge omkring. Oh my, vad söt den var. Mycket säkrare hos en av föräldrarna när det är så många måsar i närheten.
Lite längre bort simmade ett par sothönor med sina ungar. Sothöneungar är så otroligt fula att de nästan blir söta. Men bara nästan.Till slut en skata i färd med att flyga i väg från en lyktstolpe.

Jag hoppar över den här dagen

Jag funderar allvarligt på att sudda ut den här dagen från mitt liv.

I går kväll knäckte det till i höger handled och värken kom som ett brev på posten. Nu stämmer ju inte det uttrycket längre eftersom posten vanligen inte är så snabb i sina leveranser som de en gång var. Så i dag har jag fått ha handledsstödet för att det inte ska göra alltför ont. Lite jobbigt då jag är högerhänt men inga större problem med det för det händer ju lite då och då så jag är van.

På jobbet så dricker jag en hel del kaffe och då blir det ibland nödvändigt att gå och avyttra lite vätska. Och när jag i förmiddags blev nödig så gjorde jag som man brukar. När jag var klar så skulle jag resa mig och då måste jag ha vridit mig lite samtidigt för det sa bara pang (eller hur det nu låter) i ryggen. Lyckades efter en stund att dra upp byxorna och stapplade tillbaka till min plats, rotade desperat i väskan efter mina piller jag har för smärtan i magen. Hjälper de hyfsat för magen så borde de hjälpa för ryggen också tänkte jag. De hjälpte lite grann men resten av dagen har varit en plåga. Ja, det är fortfarande en plåga men nu kan jag åtminstone sitta i soffan och tycka synd om mig. Fast det orkar jag inte utan jag sitter bara här och har ont, både fram och bak samt i en av mina tentakler.

Som en liten tröst har jag tittat lite på sommarbilder. Eftersom januari bara har sprungit i väg så hoppas jag att de närmaste urkiga vintermånaderna också ska svischa i väg lika snabbt så vi snart är framme vid våren med efterföljande sommar.

Intensiv dag

Lördag och det var väl meningen att man skulle ta igen sig och ladda om inför nästa vecka. Men det har jag inte haft tid med. Bara att peta i sig en massa smärtstillande och köra fullt ös.

Jag slet med maken och åkte för en inköpsrunda. Lampor på Clas Ohlson, kudde och täcke på Hemtex till dottern och sen in på Maxi och slåss med alla andra som också tyckte det var en bra idé att handla mat just då. På vägen hem svängde vi förbi Gateau, skickade in maken för inhandling av deras supergoda valnötsbröd.

Hem och trycka i sig några bitar av brödet som lunch och fler pain killers. Maken skötte tvätten medan jag dammsög och tvättade hygienutrymmena. En snabb middag intagen och räkningarna inlagda för betalning. Det var den lönen det. Hoppas jag har råd med lunch kommande månad. Nu är jag slut och har ont i fötterna så jag har planterat mig i soffan framför TVn med datorn i knät. Ljusen är tända och jag måste nog hämta mig en kopp kaffe också.

Önskar alla en skön lördagskväll!

 

Försummad

Usch, vad bloggen har blivit försummad nu när jag inte har mått så bra ett tag.

Vissa dagar har varit bättre än andra men det är större skillnad mellan morgon och kväll. Brukar må hyfsat på morgonen innan jag börjar äta men sen ju längre dagen går och man äter så gör det mer och mer ont. Tur att jag har bra smärtstillande så jag slipper åka pling-plong-taxi var och varannan dag. Jag väntar ju på en magnetröntgen och läkaren vill helst att jag inte äter cortisontabletter innan. Men kön till den undersökningen känns väldigt lång just nu.

Lite jobbigt när maken anser mig lat när jag sitter i soffan och har ont eftersom det inte känns meningsfullt att tala om att jag har ont hela tiden. Tycker väl att han borde veta det vid det här laget. För hur kul är det när någon gnäller hela tiden?

Jag har förutom jobbet suttit i soffan och ritat och haft ont. Hade några bilder på sjöfåglar från en promenad förra helgen. Gillar minen på Vigg-honan på första bilden. Hennes make Viggo ser så fin ut i sin glänsande, svarta dräkt. Nötväckan höll på att samla material till sitt bo misstänker jag. Har den här helgen lyckats ta några bilder på småfåglarna på tomten också. Jag vet att Anki och Jannen gillar fåglar och bilder på dem så var så god.

Blodiga natt, soliga dag

Jag har ju inte sovit så bra senaste veckan så jag däckade i soffan vid fyra-tiden i går eftermiddag. Sen sov jag gott där ungefär 1,5 timme. Helt okej eftersom det är så otroligt mycket bra TV på fredagkvällar. (ironi) Vid elvatiden gav maken upp att sova i fåtöljen och gick upp. Efter en liten stund hör jag ett dovt ropande från honom att jag ska komma upp. Reser mig och går upp, öppnar badrumsdörren och där står han och det sprutar blod från hans överläpp. Och jag menar sprutar. Halva badrummet var nedblodat. Han har tydligen haft någon blodblåseaktigt på överläppen som gått sönder när han borstade tänderna. Jag rusar ned och hämtar blodstoppande vadd som han fick hålla mot läppen medan jag städade undan blodet. Det skulle räcka med en halvtimme med vadden stod det på paketet men det tog över en timme innan det slutade rinna. Till slut tejpade jag fast en vaddbit på läppen och sen gick vi i säng. Han med stränga order att ligga stilla på rygg så han inte kom åt så att det började blöda igen. Jag hade ont men de nya tabletterna hade tagit bort det värsta smärtan så jag trodde jag skulle få sova. Ha ha ha. Min man snarkar oavsett om han ligger på mage, sida eller rygg men när han ligger på rygg så SNARKAR han. Ojämna och väldigt högljudda snarkningar gör det inte lätt att sova om man ligger en halvmeter i från ljudkällan. Jag hann fundera ut ganska många olika sätt att avsluta hans snarkningar under de timmar som gick innan jag lyckades somna av ren utmattning. Hade jag haft en gästsäng hade jag lagt mig där men just den detaljen saknas i vårt hem.

När jag vaknade i dag var klockan över nio. Så länge har jag inte sovit på mycket länge. Men jag blev så glad när jag klev upp för solen bara öste på med sina strålar. Efter frukost så drog vi iväg och handlade, som vanligt. Väl hemkomna så blev det kaffe utomhus i vår varma hörna. Det har jag längtat efter sen i höstas. Helt underbart!

Sol och vackert väder lockar fram lusten att fota. Sagt och gjort. Monterade teleobjektivet på kameran och drog ner till vattnet för att plåta fåglar. Där fanns en massa gräsänder, ett par svanar, några fiskmåsar och en grå någonting.

Helt plötsligt börjar en mås jaga några änder.


Anden lyckats klara sig undan genom att dyka in under bryggan.
Måsen såg något irriterad och förnärmad ut när den misslyckades med att sno brödbitarna från änderna. 😀
Såg ett par skator som höll på att förbättra sitt ”lilla” näste.
Fick en känsla av att det boet har funnits några år i det där trädet.

Vårtecken

Torsdag kväll och snart är den här veckan slut. Jag har mått skit sen i fredags. Snackade med min nya läkare i måndags (tror jag det var) och han skrev ut ordentliga smärtstillande som tur är. Han vill inte sätta in någon kortisonbehandling förrän jag har genomgått magnetröntgen så i stället för att jag ska behöva åka till akuten när jag har ont så fick jag de här tabletterna. Funkar riktigt bra att få bort smärtan.

Men nu till några positiva saker.

• Mina kära arbetskamrater har äntligen kommit tillbaka till fosterlandet. Mycket trevligt. Nu vill jag bara se alla vackra bilder från Nya Zeeland. Ett land som jag väldigt gärna vill besöka men jag är väldigt osäker på om jag skulle palla resan dit.
• Solen har skinit i dag och det har luktat vår utomhus. Tittade mig omkring i vår lilla trädgård. Såg att gräslöken har skickat upp en hel massa nya strån.

Tulpanerna har också pressat sig upp.

Såg att påskliljorna och krokusarna också tittar upp men glömde att fota dem.

Dock har jag mina blommande persiko-kvistar i en vas på köksbordet som gör mig glad varje gång jag går in i köket. De blommar med ganska små, ljust rosa blommor på bar kvist.

Små lyckostunder

I går kväll när jag låg i sängen med väldigt ont men alldeles för trött för att gå upp, tänkte jag på vad som får en att stå ut.

Att leva med ständig smärta i olika grad är något vi är ganska många som gör. Vissa dagar eller stunder så gör det lite mindre ont, andra tidpunkter räcker det med att ta smärtstillande medikamenter men ibland så får man så jävla ont att det bara är att ringa efter pling-plong-taxin. Jag var någonstans mellan medikamenter och ambulansen innan jag lyckades somna av ren utmattning.

En sak jag har lagt märke till efter att ha haft mer eller mindre konstant ont i några år är att man letar efter de där tillfällena som gör att man står ut med ontet. De små vardagsnjutningarna, som jag kallar dem.

• Första munnen kaffe på morgonen. Den allra bästa.
• Känslan när man står i duschen och låter det varma vattnet studsa mot huvudet och rinna värmande ner längs med kroppen. Helst ska det bilda en vattenridå över öronen så man slipper höra något annat än vattnet.
• Att sitta med ansiktet i solen och känna hettan och sen kommer en svag vind som smeker lite svalka på kinderna.
• Att låta en god chokladbit smälta i munnen.
• Känslan av att sätta sig bilen och köra i väg. Friheten!
• Lyssna på en riktigt bra låt, skithögt, i bilen.
• Känslan när man tagit en riktigt bra bild.
• Smaken av en bit parmesanost med fikonmarmelad.
• Doften av min gula ros på baksidan.
• Smaken av smultronen på landet.

Det är några av sakerna som gör att jag står ut. Nedan några av bilderna som gjort mig själv glad av att ha tagit i år. Update: förra året ska det ju vara. 😏

Det här med smärta

Sitter här i soffan igen med en mage som ser ut som om jag svalt en basketboll och det gör jäkligt ont.

Det här med hur man upplever smärta är ju väldigt individuellt. När jag får så här förbaskat ont så går jag på något sätt in i mig själv och stänger ute resten av världen. När de värsta kramperna sätter in vill jag bara ligga i sängen, blunda och försöka tvinga bort smärtan med hjälp av tankekraft. Kan meddela att det inte funkar särskilt ofta. Vanligen så brukar maken tröttna på mig efter ett tag och ringa efter en ambulans. Då kommer två trevliga människor som trycker in en nål i handen på mig och efter ett par minuter har jag inte ont längre. Det slog mig just att det där med tankekraft funkar ju.

Nu ska jag försöka tänka bort smärtan och sova. Håll tummarna för att jag slipper åka stor bil med blåljus i natt.

Suck!

Det verkar som om jag har framkallat ett skov med maten i fredags. I kväll/natt så har i och för sig kramperna gett sig med Spasmofenen men värken sitter kvar. Har tagit lite mer smärtstillande och sitter här och väntar på att det ska hjälpa. Dessvärre så orsakar Spasmofenen en jävla klåda över hela kroppen som tillsammans med ontet gör att jag inte kan sova. Och så tror min tarmläkare att jag skulle bli knarkare och ta dessa jäkla Spasmofen även när jag inte desperat behöver dem. Man blir knäpp i huvudet, det kliar, tröttheten försvinner, hörseln blir konstig men de tar bort kramperna. Jo visst, jag tar dem gärna i onödan eftersom jag gillar att må så (IRONI!).

Sonen har ju mer eller mindre vänt på dygnet så nu sitter vi och tittar på Disneys Herkules. Kommer att vara trött i morgon på jobbet men det är ju inget ovanligt. Det har ju hänt en eller annan gång de senaste två åren. Klockan är nu kvart i ett och jag ska upp klockan sex. Har jag tur så kommer jag i säng före två. We will see. Det var länge sedan jag såg Herkules och den är klart underhållande även om man inte är tio år. Eller kanske just därför. I mångt och mycket så är den inte gjord för barn med tanke på alla anspelningar på sex m.m.

Så medan jag väntar på att värktabletterna ska verka så får ni en bild från när jag var uppe på landet för ett par veckor sedan.

Min åsikt om det hela

Så sitter jag här igen. Smärtan av kramperna i tarmarna gör att jag inte kan sova trots en massa smärtstillande. I morgon måste jag tvinga någon läkare att skriva ut något som tar bort skiten så jag kan få sova. Det känns i huvudet att jag inte fått sova mer än 3-4 timmar per natt ett tag nu. Är så förtvivlat trött men när magen ser ut som jag svalt en fotboll och gör så jävla ont så går det inte att somna. Hade hoppats på att få somna av ren utmattning i kväll men inte ens det funkar. Så jag tänkte köra ett förvirrat inlägg istället.

Jag har ju inte ens kommenterat den senaste tidens upplopp i en del förorter till vår vackra huvudstad. Det finns ju en hel del att tycka till om den saken.

Till att börja med så tycker jag att alla dessa kriminella element som har tagit tillfället i akt att elda bilar och kasta sten på polis och brandkår borde utrotas. Att ungdomarna protesterar i övrigt kan jag faktiskt förstå även om jag anser att det är att förstöra i princip varenda liten chans till en bra framtid genom att protestera på det sättet. Att ha bileldning och stenkastning på polis och brandkår på sitt CV är ingen smart idé.

Jag tycker också att det borde satsas betydligt mer pengar på skolor i områden med många invandrare. Det är bara att konstatera att det behövs för att ge dem en ärlig chans till bra betyg och vidareutbildning. Och sen tycker jag att väldigt många arbetsgivare borde skämmas över att inte ens kalla folk till en intervju bara för att de inte har ett svenskt namn. Den saken är bland det mest pinsamma som finns med att vara svensk. Här springer det omkring en himlans massa välutbildade människor som inte kan få jobba med det de är utbildade för därför att det sitter en massa inskränkta idioter som är livrädda för utländska namn, eller vad de nu är rädda för. Ungdomarna är ju oftast födda här och kan språket precis som vilken annan inföding som helst, ibland bättre. Att de inte heter Anna eller Nils har ju knappast någon betydelse i sammanhanget.

Så nu tycker jag att våra kära politiker satsar lite extra på skolorna och stelbenta företagsgubbar slutar vara så förbannat rädda för människor med icke-svenska namn.

Tolv bilder

En trött dag som följde på en jobbig natt har just gått förbi. På jobbet var vi var två som var lika ”pigga” fast min kära arbetskamrat har en släng av jet lag. Jag sov inte p.g.a. det vanliga – ont utav bara h-e.

Men skit samma, i går lovade jag bilder från promenaden i går och här kommer de. Och Anki, en hel del fåglar till dig.

Först ut är en vacker svan som kom simmande alldeles ensam. Verkade inte ha hittat någon partner än men det kommer säkert.

Härnäst visar den hur otroligt böjlig hals den har. Efter putsningen tittade den på mig som om jag skulle godkänna resultatet. Skrattmåsarna hade radat upp sig så fint på broräcket. De bara satt där så för att få lite action i bilden så skickade jag fram maken. Då flög de en efter en. Sen hittade jag Gullvivor som hade slagit ut. En riktigt barndomsblomma för mig. Lyckades få syn på Fru Skäggdopping som låg och ruvade i vassen. En söt lite gråsparv satt och spanade från ett staket vid en av ortens skolor. Här nedan följer lite blommor och blader.

Påsk i trädgården

Äntligen fredag. Inte för att jag inte gillar mitt jobb utan för att jag vet att imorgon får jag sova till jag vaknar av mig själv. Den här veckan har det varit väldigt mycket ont och lite för lite av sömn. Men med lite pain killers och en himlans massa gott kaffe så har det funkat ändå. Vi slutar ju tidigare på fredagarna så maken och jag tog en promenad ner till sjön (havet) på eftermiddagen.

Här hemma har äntligen mina påskliljor börjat slå ut.

En skrattmås som försökte fånga något i vattnet. Skickligt att flyga så tätt över vattenytan. Hörde en hackspett i ett träd men hade svårt att få syn på den. Den fick hacka några gånger innan jag lyckades lokalisera den. Den satt och putsade sig mellan hackningarna och såg mest ut som en ostyrig fjäderboll då. Koltrasten som satt och sjöng så vackert var inte så svår att få syn på men svår att fota då den satt högt upp och bakgrunden var den ljusa himlen.

En solig, sömnig dag

Natten som gick var inte kul. Hade fruktansvärt ont i går kväll och the pain killers tog inte allt vilket gjorde det svårt att sova. Mycket kaffe blev det idag men hjärnan var inte helt och hållet med mig ändå.

Men vilket underbart väder vi haft i dag. Det var ju riktigt varmt och skönt ute så jag tog maken med mig och gick en runda efter middagen. Annars hade jag antagligen somnat stående i en hörna. Tog med mig kameran som vanligt. Och som vanligt får ni se några av bilderna här nere.

Koloskopi

Japp, i dag har jag genomgått en koloskopi under narkos. Ingen kul grej om nu någon trodde det.

Det började med att de var nästan en och en halv timme försenade. Inte kul när man är svinhungrig och törstig. Men till slut kom jag in och fick byta om och ikläda mig sjukvårdens otroligt sexiga kläder innan jag fick lägga mig på en brits och sova. Klart bättre än sist när jag var vaken under undersökningen. Vaknade så småningom ur narkosen, fick lite att dricka och efter lite mer vilande ringde jag maken som kom och hämtade mig. Till min stora förvåning kände jag nästan ingenting av att de varit och härjat i kroppen – då. Hemma intogs en mugg te och en macka innan jag la mig på soffan och sov resten av eftermiddagen.

Nu har jag vaknat till liv, druckit mer te och kan meddela att nu känns det ordentligt inuti att de varit där och rumsterat om. Tog ett par Alvedon så förhoppningsvis går det över om en stund.

Aj, ont och lite bilder

En helg i smärtans tecken håller på att gå till ända. Värst var fredag kväll och natt. Då hade jag så jävla ont att det var väldigt nära en tur till akuten. Sedan dess har jag gått omkring och sett gravid ut och haft ont och varit öm. Lyckades åka och handla i går i alla fall och köra dottern till frisören. Lite jobbigt när jag mår så här och maken inte kan/får köra bil än.

I dag bestämde jag mig för att ta en promenad ner till sjön så jag plockade med mig kameran och klev utanför dörren. Satan vad det blåste ute men jag gick ändå eftersom jag hade bestämt mig. Halvvägs så fick jag rejält ont och fick sätta mig en stund. Vägen hem sedan var väldigt lång.

Nedan ser ni några bilder som blev resultatet av promenaden.

Visst klotter är väldigt intelligent.

 Någon glömde reva seglet i höstas. Och till sist en liten blåmes som försökte njuta av solen trots blåsten.

Förvår

Vad ska jag skriva om i dag då? Inte mycket har hänt. Jag har varit trött och haft ont hela dagen som gått. Har fortfarande ont men har tagit något för det så det ger sig väl snart. Annars har solen återvänt till oss soltörstande nordbor. Snön har börjat smälta och fåglarna har börjat kvittra. Allt detta vittnar om att våren snart gör sitt intåg. Okej, vi kommer garanterat att åka på ett och annat bakslag. Kung Bore brukar inte ge sig så lätt och mars brukar ju vara en nyckfull månad vad gäller vädret. Men våren brukar segra till slut.

Hade kameran med mig till jobbet i går. Vi har en lång istapp utanför ett av fönstren som jag ville fota. Nedan en av bilderna. Okej, man ser inte hela den stora istappen på bilden men jag gillar de små som ser ut som huggtänder som hänger från taket.

Och i kväll var det en mycket vacker solnedgång.

 

Krafterna sinar

Vilken jäkla helg. Gallan har i och för sig hållit sig lung men det verkar som om tarmen har börjat jäklas igen. Jag har ont nästan hela tiden och käkar smärtstillande. Förutom de vanliga sömnproblemen så håller maken mig vaken stora delar av nätterna. Man kan söga att jag inte mår så bra just nu.

Igår var det fullt ös. Först veckohandlingen på förmiddagen och sen födelsedagsfika för sonen på eftermiddagen. Samtidigt måste man ju tvätta kläder m.m. Men hela dagen sög musten ur mig. Fick inte sova så bra i natt heller. Idag har jag tillbringat min tid i soffan och glott på tv omväxlande med att sova framför sagda tv.

Känner att min kraft håller på att försvinna ganska snabbt just nu. Undrar hur länge jag orkar utan att få sova ordentligt.

Life is good – NOT!!!

Vilken störig natt jag hade.Trött som tusan åkte jag till jobbet i morse. Fick ondare och ondare under dagen så jag åkte hem, tog mig en Citodon, la mig på soffan och sov. Så nu mår jag bättre. Fortfarande väldigt öm på mitten men det är ingenting i jämförelse med hur jag mådde tidigare.

Försökte få tag på lite hjälpmedel som maken behöver när han kommer hem. Ha ha ha! I min värld så skulle det räcka med att jag ringde till dem som handhar prylarna och talade om vad maken behöver och sen kunde jag åka och hämta dem. Så lätt var det inte. Sjukhuset hänvisade till vårdcentralen så jag ringde dit. Där hänvisades jag vidare till ett rehabcentrum som skulle tillhandahålla hjälpmedlen. Så då ringde jag till rehabcentret. Där hänvisade de till sjukhuset. Så där står vi nu. Ingen vill ge oss/låna ut hjälpmedlen så att jag vågar ta hem maken. Moment 22.

Pratade med maken förut och talade om för honom att han får snacka med sjukhuset om att få med sig hjälpmedel hem eftersom de andra vägrade att ge mig dem. Jag hoppas att han fattade vad jag sa för han går på starka smärtstillande just nu och är ganska borta i huvudet. Vi kom dessutom överens om att det inte är någon idé att åka och hälsa på honom idag eftersom han är så neddrogad och att jag inte mår helt okej.

Han mailade mig en bild på vad de har satt in i höften på honom.

Upptäckte att det hade börjat växa istappar från taket på framsidan. Passade på att ta några bilder innan jag slog ner dem. Det är så otrevligt att få en istapp i huvudet när man kommer ut från huset.

 

Brottsplatsbesök

Så har man varit på landet i en vecka. Jag har till och med hunnit med två anfall från mina störiga tarmar. Senast i går kväll. Suck! Mådde lite bättre i morse men var tvungen att skjuta på min fika-dejt inne i stan idag. Dumt att köra bil några timmar efter man tagit Spasmofen. Men i dag har det varit en helt underbar dag. Solen har lyst med sin närvaro hela dagen och värmt en frusen själ. Jag har mest suttit på verandan och njutit av vädret och förbannat min svullna mage. Frampå sena eftermiddagen så hade den gett med sig så pass mycket att jag kunde lägga mig i hängmattan och slumra en timme. Nice!

Några bilder från i lördags när maken och jag besökte ”brottsplatsen” – Sidensjö kyrka. Byggd på 1300-talet.

Sen var vi och hälsade på min morfars pappa och mamma. De ligger vid den här kyrkan – Skorpeds kyrka.

I huset på nästa bild tillbringade jag och brorsan hela sommarloven när vi var små tillsammans med vår mormor och morfar. Den blev aningen trång när mina mostrar och morbror med familjer bestämde sig för att det var en bra idé att tillbringa sina semestrar där också. Tror vi var 17 personer och två hundar som mest. Då bestämde sig mina föräldrar att satsa på eget hus här uppe. Så nu har vi haft vårt smultronställe i ca 30 år.

Ibland borde man bara hålla truten

Jag skulle inte skrivit så där i går. Natten som gick har varit från helvetet. Jag var övertygad om att jag skulle hamna på akuten igen. Hade så jävla ont. Halv två tröttnade maken och hämtade en Spasmofen som placerades där den skulle. Efter drygt en halvtimme gled jag in i den drogades dvala igen. Så var den här dagen förstörd. Trött, torr i munnen, öm i magen och fortfarande halvdrogad. Och jag som ska förbereda mig inför tisdagens lilla tripp. SUCK!