People of colour

Nu ska vi snacka vardagsrasism p.g.a. hudfärg. Alltså det här med att bli behandlad annorlunda och nedsättande för att din hud är mörkare än vad vi vita är. Jag tänkte försöka skriva så att man inte ska sparka bakut eller blockera sig utan verkligen tänka efter och reflektera över sina egna reaktioner och tankar när man möter en människa med en annan hudfärg eller bakgrund än din egen.

Först några små exempel:

Om ni är ett gäng tjejer som ska gå ut och roa er en kväll. En i gänget är svart. De andra får komma in men tjejen som är svart blir nekad inträde. Tjejen är spiknykter och uppför sig normalt. Hur tänkte vakten i dörren där? Vad i hennes hudfärg gör henne olämplig att gå in och ha roligt med sina kompisar? Detta gäller ju självklart även svarta killar men just detta har hänt ett flertal gånger personer i min närhet. Tyvärr var jag inte med personligen för då hade jag antagligen blivit portad på de ställena.

Du vill gå och klippa dig eller fixa håret men nästan varenda frisör som finns i närheten vet inte hur man handskas med ditt hår eftersom det tydligen inte ingår i utbildningen hur man tar hand om afrikanskt hår. Hur kommer det sig att det inte ingår i frisörutbildningen? Vi har massor med människor med denna hårtyp och jag misstänker starkt att de, precis som vi med mjukare och rakare hår, vill kunna klippa sig eller bli stylade hos en frisör med jämna mellanrum. Okunnighet hos de som bestämmer vad som ska ingå i utbildningen?

Du vill köpa smink, kanske en foundation, men alla nyanser i butiken är för vita blekfisar (jag får skriva så eftersom jag är en blekfis) eftersom alla stora sminkmärken har missat en stor marknad –  people of colour (ett vackert uttryck tycker jag). Inte bara diskriminerande utan rent affärsmässigt korkat.

Du kommer hem från en resa utomlands och ska igenom passkontrollen. Vem plockas ut för att undersökas lite närmare?

Varför ska people of colour behöva vara rädda och otrygga när de är ute och rör sig i samhället p.g.a. sin hudfärg? Vad är det hos dem som gör att det är okej att skrika glåpord, ta på deras hår, neka dem inträde, misshandla dem m.m.?

I min värld dömer man människor efter hur de uppför sig och vad de säger. Inte hur de ser ut. Självklart har också jag fördomar men jag försöker jobba med dem och jag hoppas att folk säger till mig om jag gör eller säger något som är olämpligt eller sårar någon.

En sak jag undrar är vad är alla dessa rasister rädda för? För det måste ha med rädsla och okunskap att göra för de kan inte vara så ointelligenta. Snarare att de inte vågar ta reda på hur det egentligen förhåller sig. Man är så fast i sin föreställning om människor och hur världen fungerar att man dömer alla som inte är blonda och blåögda som sin egen lilla värld. Väldigt tråkigt att inte våga ta reda på fakta om andra människor. Jag kan tipsa om att läsa på, lyssna på andra än de som fastnat i enkelspåriga tankebanor och försöka förstå att världen inte är svart eller vit utan har så många vackra färger och nyanser.

Alla människor kommer ju från början från Afrika, enligt vad vi vet nu. En världsdel, inte ett land. De som stannade kvar behöll sin mörka hudfärg som skydd för solen. Andra som tog sig längre ifrån där det var soligt och varmt bleknade och utvecklade en annan typ av hår och hårfärg så småningom. Men gissa vad? Insidan ser likadan ut oavsett hår- eller hudfärg. Allas vårt blod är rött, hjärtat och hjärnan har inte olika färger eller funktioner heller. Landsgränser och religion är något vi människor har hittat på och inga naturlagar. Språk och kultur har utvecklats från de förutsättningar som funnits där och då eller här och nu.

Att sitta fast i sin föreställningsvärld och inte våga lära sig något nytt gör att man stagnerar som människa. Att lyssna och lära sig, våga utmana sig själv och förändra sitt tänk gör att man växer och utvecklas. Floskler säger många men de stämmer.

Vi är ju alla människor!

Det har hänt en del

Upptäckte att jag inte gjort ett inlägg sedan nyår så det är väl väldigt hög tid. Först hade jag tänkt lägga ut några bilder på några rådjur som letade mat på vår baksida förra veckan men jag tror att de får vänta. Detta kommer att bli ett inlägg med bara text.

En av anledningarna till att jag inte har orkat skriva är att jag har haft en hel del problem  med mitt inre och genomgått en massa undersökningar och medicinering. Först trodde jag att att min tarmsjukdom slagit till igen och därför fick jag en 8-veckors kortisonkur. Men som tur är var det inte den. Sen trodde jag att det kunde vara ärrbildningarna efter operationen som jävlades men min kära doktor sa att visst, kan de bråka lite men inte ge sådana smärtor som jag hade. Min egen diagnos är att det är gallan och det föreslog jag för läkaren också. Så jag har genomgått ett antal olika röntgenundersökningar och ultraljud. Problemet med gallan är att det syns inget om man inte har ont just under när du undersöks och jag har inte lyckats tajma ett anfall med de tidsbestämda undersökningarna. Så nu väntar vi på att jag skall få ett anfall och åka till akuten och få ett ultraljud gjort. Jag kan meddela att ontet har hållit sig borta ett par veckor nu. Nog om mig.

Sedan sist har ju stolpskottet Trump tillträtt posten som president i USA. Need I say more?! Det har ju blivit så att när man läser nyheterna så kollar man lite efter ”Dagens Trump”.

En sak som har upprört mig fruktansvärt är den här vidriga kemiska attacken på civila i Syrien. Att se de döda barnen gör så ont. Att se barn och vuxna kämpa för sina liv efter att ha andats in skiten gör mig så vansinnigt upprörd och ledsen att det är svårt att finna ord för det. Vad jag anser om Assad och hans kumpaner lämpar sig inte för tryck men jag hoppas att han med flera blir utsatta för samma saker som han utsätter ”sitt” folk för.

Till sist kan jag ju inte låta bli att skriva om terrorattacken som utfördes här i Stockholm i fredags. Kan inte påstå att det var oväntat. Det var väl inte frågan om om, utan när. Men det gör ju inte saken bättre. Fyra människor och en hund som fick sätta livet till och ett flertal skadade. Men om inte en snabbtänkt kille i värdetransportbil hade agerat som han gjorde hade det nog blivit betydligt fler döda. En stor hjälte i mina ögon.

Polisens insats kan inte berömmas nog. De förtjänar varenda lite blomma som prytt polisbilarna i går och idag (plus en rejäl löneökning och många fler arbetskompisar). Och alla civila som ställde upp för varandra med mat, husrum, skjuts, tröst m.m. Det värmer hjärtat och gör mig stolt över att vara stockholmare. Såg en bild från dagens demonstration från Sergels torg där det hade samlat hur många som helst för att visa att vi inte låter sådana där jävla idioter vinna.

Själv låg jag och rensade rabatter från gammalt visset växtmaterial med lite fikapauser för i dag har det varit helt fantastiskt väder ute. Bäst att passa på för det ska tydligen bli kallare igen ett tag.

Hjärntvättade, makthungriga dårar

Jag hade inte tänkt skriva det här men det har blivit för mycket med hjärntvättade idioter som påstår att de mördar i sin religions namn. Jag tänker på Al Qaida, IS och nu senast dårarna i Paris. De är bara ett gäng hjärntvättade, makthungriga nissar som tror att man måste döda alla som inte tycker och lever som de anser man ska göra. De representerar knappast islam eller världens muslimer utan de vill att vi ska återgå till att leva som man gjorde för ca tvåtusen år sedan, så de kan få leka kungar och bestämma över alla andra.

Kan någon sen förklara vitsen med att göra karikatyrer av muslimernas profet trots att det upprör ett antal miljoner muslimer? Jag undrar var allmänintresset finns i saken?

Valreflektioner

Så var valet över för den här gången. En himlans massa förlorare och en enda ”vinnare”.

Jag kan inte förstå att så många som 12,9% (nästan 800 000 st) av Sveriges befolkning röstade på SD. Det betyder antingen att det finns en jäkla massa rasister (förtäckta nassar) eller att missnöjet med resten av partierna är så vansinnigt högt att man bortser från att man röstade på det detta främlingsfientliga parti, som inte ens kan räkna, bara för att jävlas med de andra.

Läste att någon eller några forskare hade kommit fram till att rasister har lägre IQ än resten av oss. Hmmm, det får en att undra. Men det börjar kännas som Tyskland på 30-talet när de röstade fram nassarna i god demokratisk anda. Är människor så historielösa eller vägrar de bara att lära av historien?

Det vi kan konstatera är att det inte kommer att bli lätt att bilda någon som helst regering. Ingen har ju egen majoritet. Sossarna gillar ju inte Vänstern och vill inte ha med dem i en regering vilket gör att de inte tänker rösta för Löfvén. Miljöpartiet är inte tillräckligt stort för att ge dem egen majoritet heller. Och Alliansen har ju effektivt sett till att de inte heller har egen majoritet. Enda fördelen är ju att ingen av det etablerade partierna tänker samarbeta med SD.

Först ska ju herr Löfven bli vald till statsminister vilken inte är helt säkert att det lyckas. Om det bara är sossarna och miljöpartiet som röstar för honom så är det ju kört. Vänstern är ju lite kinkiga och det kan man ju förstå om inte sossarna vill samarbeta med dem. Vem får då uppdraget att bilda regering? Ja, inte vet jag. Hörde något om att talmannen har fyra försök att be någon bilda regering och om han misslyckas så blir det nyval.

Det här med att rösta in SD med så många mandat var inte särskilt smart gjort av dessa ca 780 000 som la deras valsedel i kuvertet. Stabiliteten i svensk politik är borta. Tyvärr tror jag att ekonomin kommer att bli lidande av det och funkar inte ekonomin så lär det inte ske några förbättringar i skola, vård och omsorg. Man skulle kunna uttrycka sig ganska brutalt men det passar sig inte här men det ingår en hel del fula ord om de som gav sin röst till ett parti som lyckas skylla i princip allt på invandringen.

De kommande veckorna och månaderna lär ju visa hur det gick.

Vårt eller deras problem

Det skrivs ju en hel del om dessa rumänska migranter just nu. Till att börja med så känns det inte som om de är migranter. I min värld är migranter människor som flyttar till ett annat land. Dessa människor kommer hit ett tag och tigger ihop pengar så de kan försörja sina familjer hemma i Rumänien. Jag tror inte att de har någon avsikt att flytta hit.

Det protesteras mot att de inte får bygga sina skjul på kommunal mark. Visst, det är jäkligt synd om dem. De är fattiga och de behandlas som skit i sitt hemland. Men jag är lite kluven till om det verkligen är vårt problem. Humanismen slåss med tankarna på att vi inte ens kan se till att vi tar hand om dem som redan bor i Sverige. Jag tycker att det här är ett problem för den rumänska staten, inte den svenska.  Det är ju inte direkt så att de kommer hit, skaffar lägenhet eller hus och jobb vilket var tanken med den här fria rörligheten inom EU. Om de nu flyr från fattigdomen i sitt hemland så får de väl söka asyl som andra flyktingar. Då får de åtminstone bo någonstans och bli inslussade i samhället, i bästa fall.

Och sen det här med att de bara ockuperar en bit mark och börjar bygga risiga skjul att bo i. Sanitet och hygien är ju inte det första man kommer att tänka på när man ser ”bosättningarna”. Det är ju knappast människovärdigt att bo på det sättet heller. Men om vi ska tillåta att de kommer och bosätter sig var som helst så tycker jag nog att vi som bor här av födsel och gammal vana också kan ta oss en bit mark och bygga oss ett hus.

Jag kollade på nyheterna förut och de snackade med folket som hade kommit till det senaste lägret som skulle utrymmas och rivas. De tyckte synd om rumänerna och att de måste få bo någonstans. Inte ett ljud om att det inte ens är människovärdigt att bo på det sättet. (Nej, i det här resonemanget bryr jag mig inte om att flera miljoner människor runt om i världen bor på det sättet. Nu snackar vi om det som händer i Sverige idag. Orättvisorna i världen tar vi i hundra andra inlägg för där finns det hur mycket som helst att skriva om.) Men om dessa rumäner skulle slå sig ner i närheten av där dessa protesterande människor bor så skulle det inte vara lika ömma känslor. Inte på min bakgård och så vidare.

Jag tror att det här problemet bottnar i Rumäniens syn på dessa människor. Jag vet inte om det hänger i hop med att de flesta är romer eller om det beror på något annat. Men jag anser att det är det rumänska samhållets uppgift att ta hand om sina egna. Det är ju faktiskt pinsamt för den rumänska regeringen att deras medborgare inte kan försörja sig eller få hjälp i sitt eget land utan känner sig tvingade att åka till Sverige och tigga. Hur har de råd att åka till Sverige förresten?

Tankar om…

Nu ska vi se om jag kan få ihop ett inlägg med lite åsikter om alla de här idioterna som styr och ställer i vår värld. Och inte bara de som leker kejsare i olika länder. Tyvärr gäller det även många ”affärsmän” och s.k. religiösa ledare.

Det har ju, vid fler än ett tillfälle, visat sig att när en diktator har avsatts, tillfångatagits, avrättats eller på något annat sätt förflyttats från sin post som statsöverhuvud och folket fått se hur de har levt så har dessa människor haft ett liv som hade kunnat försörja stora delar av landets befolkning. Ovanpå att de själva har levt i ofattbar lyx så brukar deras familj, släkt och vänner ha alla höga poster i statsapparaten samt även de levt i samma eller nästan samma lyx. Men dessa människor kan ju inte ha trixat sig till makten utan hjälp av underhuggare som besitter vapen och som är dumma nog att lyda dessa makthungriga parasiter. Utan att kunna manipulera, hota eller lova sådana människor belöningar om de skjuter på sina grannar så skulle inte dessa dårar kunna komma till makten och köra sina länder i botten och själva leva som faraoner i överdådiga palats med guldkranar.

Ett stort fel i många länder är att det är många klaner eller stammar som har tvingats ihop med våld till ett land. När sedan denne diktator försvinner på något sätt så blir det ofta inbördeskrig mellan klanerna/stammarna/familjerna som tycker att de ska bestämma över alla andra. Än värre blir det om en del av landet har något slags naturtillgångar som kan exploateras och ge en massa inkomster.

Jag har ingen universallösning på dessa problem. I så fall skulle jag inte sitta här. Men jag har en önskan om att de här makthungriga och pengakåta herrarna (för det är till allra största delen karlar) kunde dämpa ner sig och tänka några varv extra.

Alla människor behöver mat, kläder och tak över huvudet, tillgång till läkarvård och medicin, utbildning, jobb så man kan försörja sig. Vad är det för människa som är glad och lycklig över guldkranar i badrummet när folket utanför gallergrindarna till residenset svälter? Vad är det för människa som kan njuta av lyxmat i överflöd när gatorna i stan är fulla med barn som inte har mat eller någonstans att ta vägen?

Så hur vore det om förnuftet och humanismen kunde få styra och inte egoismen, religioner och konstiga ideologier?

Små lyckostunder

I går kväll när jag låg i sängen med väldigt ont men alldeles för trött för att gå upp, tänkte jag på vad som får en att stå ut.

Att leva med ständig smärta i olika grad är något vi är ganska många som gör. Vissa dagar eller stunder så gör det lite mindre ont, andra tidpunkter räcker det med att ta smärtstillande medikamenter men ibland så får man så jävla ont att det bara är att ringa efter pling-plong-taxin. Jag var någonstans mellan medikamenter och ambulansen innan jag lyckades somna av ren utmattning.

En sak jag har lagt märke till efter att ha haft mer eller mindre konstant ont i några år är att man letar efter de där tillfällena som gör att man står ut med ontet. De små vardagsnjutningarna, som jag kallar dem.

• Första munnen kaffe på morgonen. Den allra bästa.
• Känslan när man står i duschen och låter det varma vattnet studsa mot huvudet och rinna värmande ner längs med kroppen. Helst ska det bilda en vattenridå över öronen så man slipper höra något annat än vattnet.
• Att sitta med ansiktet i solen och känna hettan och sen kommer en svag vind som smeker lite svalka på kinderna.
• Att låta en god chokladbit smälta i munnen.
• Känslan av att sätta sig bilen och köra i väg. Friheten!
• Lyssna på en riktigt bra låt, skithögt, i bilen.
• Känslan när man tagit en riktigt bra bild.
• Smaken av en bit parmesanost med fikonmarmelad.
• Doften av min gula ros på baksidan.
• Smaken av smultronen på landet.

Det är några av sakerna som gör att jag står ut. Nedan några av bilderna som gjort mig själv glad av att ha tagit i år. Update: förra året ska det ju vara. 😏

Män med makt alltså

Det här med berömda män och deras otrohetsaffärer alltså.

Nu har det ju visat sig att Mr USA, herr Obama, tydligen också har ägnat sig åt den saken. Undrar om han blev överraskad av fruns reaktion på saken? Jag har åtminstone full förståelse på att hon blev pissed off.

Men jag är fascinerad av hur jäkla dumma i huvudet gifta män med makt och/eller berömdhet är. (Jag håller mig till dem i det här resonemanget.) Om de nu inte vill hålla sig till en kvinna utan utforska resten av befolkningens undre regioner så borde de kanske fundera på att inte ingå äktenskap över huvud taget. Dessutom verkar de tro att deras vid-sidan-av-förhållanden inte ska avslöjas.

Om de orkar få upp lite blod till hjärnan en stund och fundera ett varv till så står det ju ganska snart klart att när ”affären” är över så finns det ju ingenting som hindrar föremålet för deras kåthet att sälja sin story och eventuella bilder till media för en hög med pengar och en kvart i rampljuset. Följden brukar bli, utom i Frankrike där det är accepterat att ha en älskarinna, krigsrubriker, skilsmässa och en massa lidande för fru och barn m.fl. Är det verkligen värt det?

Hollywood och vinterfötter

Så var det torsdag. Har just sett senaste avsnittet av Svenska Hollywoodfruar på TV3 Play. Jag har ju missat det programmet i några veckor så jag har tillbringat de senaste kvällarna med att titta ikapp. Ja, jag har fastnat i det träsket igen. Och vad har jag då att säga om dem?

Britt Ekland: Så jäkla cool kvinna med underbara barn. Hoppas att jag blir sådan när jag är 70 år.

Maria M: Ja, vad kan man säga om henne? Hon är ju lång och blond. Väldigt blond.

Siv Bomull: Vältränad och väldigt snygg kropp men hon ser konstig ut i ansiktet. I programmet har de fått henne att framstå som rena nymfomanen. Vad jobbar hon med? Hur försörjer hon sig?

GP: Sjuk, vansinnig, bombad, storhetsvansinne m.m. Hon måste bara ha någon slags diagnos för så jävla verklighetsfrånvänd och korkad är ingen frisk människa. Hon är inte längre någon fotomodell, det måste hon inse. Hon är inte kroppsligen i form heller. Hon ser ut som en tant i kroppen och klär sig så fruktansvärt illa att man måste ha skämskudden framme när man ser henne. Och så borde hon följa Britts råd att sträcka på sig. Hon ser verkligen ut som en säck potatis.

Ja, det var mina reflektioner om huvudpersonerna i den dokusåpan.

Annars har det inte hänt så himlans mycket. Mest jobba, äta, sova och andra vardagliga rutiner. Det största är väl att min bil fick vinterfötterna på plats idag. SMHI har ju hotat med minusgrader på nätterna och hur kul är det med blank-is och sommardäck när man ska iväg till jobbet tidigt på morgonen?! Så nu är jag förberedd för mitt hatobjekt bland årstiderna – vintern. Tänkte påminna er om hur det såg ut i vintras. Fy F**!!!

En underbar morgon

Semester.
En underbar morgon på verandan. Solen skiner från en klarblå himmel. Tjugo grader på termometern. Kaffet snart uppdrucket. Fåglarna kvittrar lite grann. Ungarna sover och maken drog ner till sjön för att fiska.
Sitter och läser min andra bok på Ipaden. Jag har bestämt mig att plöja igenom Camilla Läckbergs böcker. Suveränt det här med att låna böcker på nätet och läsa dem på Ipaden.
Just nu är livet helt underbart!
Ska bara fylla på kaffekoppen.

Biverkningar

Jag har ju problem med mitt tarmsystem. Min läkare verkar ha problem med att bestämma sig för om jag har Crohns sjukdom eller Ulcerös kolit. Jag tror inte på någon utav dem eftersom mina symptom inte stämmer med det jag har läst om dem. Men ändå. Jag har fått en medicin som heter Mezavant som ska vara mot någon av dem. Nu har jag ätit den i över två veckor.

Mina symptom är ju att jag får ont, ibland kramper och sväller upp så jag ser gravid ut. Nedan följer ett utdrag från www.fass.se om vilka biverkningar min medicin har.

Vanliga biverkningar, inträffar hos färre än 3 av 100 patienter (<3 %), är huvudvärk, blodtrycksförändringar, flatulens (väderspänningar), illamående, uppsvälld eller smärtande mage, diarré, matsmältningsbesvär, kräkningar, avvikande leverfunktionsvärden, klåda, utslag, ont i muskler och leder, ont i ryggen, svaghet och feber.

Jag vet att jag har blivit mycket mer gasig i magen sen jag började äta tabletterna. En jäkla massa ont har jag också haft.

HUR vet jag om medicinen hjälper eftersom biverkningarna är samma som det den ska bota????

Nät-etikett

Nu är jag upprörd. Det har jag i och för sig varit hela veckan på det här men jag ville se Uppdrag Granskning själv och inte bara läsa om det innan jag skrev någonting om det. Nu när jag sett programmet så är jag ännu mer upprörd.

Okej, man vet att sånt förekommer men det blev så mycket mer uppenbart i och med programmet.

Vad är det med dessa små patatiska individer som skriver och hotar andramed än det ena, än det andra? Vad har de innanför pannbenet? Inte mycket verkar det som. Någon har sagt; tala i vredesmod och du kommer att hålla det bästa tal du någonsin ångrat. Det där med bästa stämmer inte men om man skriver när man är arg och inte tar de där extra andetagen innan man skriver och publicerar det skrivna så kommer man att ångra sig. I programmet visade det sig ju att de som reportrarna lyckades få tag på och konfrontera, ja, de menade ju inte det de skrev på det sättet. Och de skulle ju aldrig säga samma sak face to face.

Alla dessa näthatare borde bli konfronterade med sina egna ord av den de har näthatat. De är inte så stora i orden då. Och sedan har vi det här med hur polisen och åklagarna hanterar saken; tar emot anmälan och lägger ned utan att ens undersöka saken. Det är vårt rättsväsende, det. Japp, slösa mycket resurser på FRA och fildelare för det vill de stora bolagen, det går bra. (pengar iblandade) Men att greppa det här problemet går tydligen inte, för det rör ju bara människor och framför allt tjejer. Hmmm, undrar varför förtroendet för polisen och rättsväsendet är så lågt?! (retorisk fråga)

Men, mina vänner, det finns en hur enkel lösning som helst på detta: OM DU INTE KAN SÄGA SAKEN ÖGA MOT ÖGA SÅ SKRIV DET INTE!

Blir du upprörd, arg, ilsken, förbannad på något som någon skrivit på nätet så ta minst tio djupa andetag innan du skriver. Läs sedan igenom det du skrivit INNAN du trycker på publicera/lägg ut, fundera på om du hade kunnat titta den här människan i ögonen och säga det du just skrivit IRL. Om inte – radera och/eller formulera om dig. Hur hade du reagerat om någon skrivit så till dig?

Några enkla saker att tänka på när man är ute på nätet.

Har själv läst igenom detta inlägg några gånger och lagt till och dragit ifrån INNAN jag publicerade det.

Vissa gör fel val

Jaha, nu har guldrånaren som blev skjuten i huvudet avlidit. Tragiskt för honom och framför allt hans familj. Det skrivs om att de hade fejkvapen vid rånet men hur ska man veta det in action?

Om man väljer en ”karriär” som brottsling så vet man att det är en farlig karriär. Om man väljer att dessutom bli rånare, vilket vanligen innefattar vapen på ett eller annat sätt, så bör man ju ha kalkylerat med risken att det finns andra (polisen) med laglig rätt att skjuta på dig, och som också kan komma att göra just det om du viftar med ditt vapen oavsett om det är en attrapp eller inte.

Att i en rånsituation se att det vapen rånaren håller i inte är äkta är en omöjlighet. Står du med ett vapen riktat mot dig, där den som håller i det är en desperat rånare som vill sticka från platsen, då skjuter du. It’s him or me. Så jag förstår inte alla rubriker om falska vapen och att polisen/poliserna sköt alla skott och så ska det penetreras hit och dit av journalisterna. Hallå!!! Vi har en poliskår i det här landet som är till för att ta hand om sånt här. Det ingår i deras arbetsuppgifter att bland annat förhindra och utreda brott och brottslingar.

Man skulle kunna uttrycka det att om grabben inte hade valt att råna guldsmeden med sina polare och vapen (skit samma om de var äkta eller inte) då hade han levt idag.

Man har faktiskt ett val!

Vintern är inte över

Tja, Juniorkronorna förlorade finalen. Okej, de tog VM-silver men just då kändes det verkligen mer som att förlora guldet än att vinna ett silver. Men det är helt okej det också nu när man vant sig.

Och den där våren lär vi nog få vänta på. I morse när jag åkte till jobbet så vräkte det ner stooora snöschok från skyn. Det var snorhalt och svårt att se någon längre sträcka framför bilen men det var bara att anpassa sitt körsätt och ta det lugnt. Tyvärr så blev tydligen en massa människor här i stan  överraskade av att det helt plötsligt började snöa häftigt mitt i vintern för radiorapporterna om olyckor duggade tätt hela morgonen. Lustigt att folk inte kan ta det lite lugnt och hålla avstånden ens i så uruselt väder. Jag menar, vi bor ju faktiskt i Sverige och vinter är inte en helt obekant årstid här. Den har för vana att dyka upp ganska exakt en gång om året, vanligen under vinterhalvåret då. Att det då brukar ramla ned fruset vatten från himlen tillhör också vanligheterna samt att temperaturen ramlar ner under noll grader. Följden brukar bli vinterväglag = HALT. Det är därför någon vänlig själ uppfann dubbdäcken så att man skulle kunna köra på snö och is. Men, och detta är ett viktigt men, man kan INTE köra som om det vore torra sommarvägar bara för att man har vinterdäck på.

Stockholmsbilisterna är urusla på att hålla sig till hastighetsgränserna samt att de ligger väldigt nära framförvarande bil. Den vanan blir ännu farligare på vintern när bromssträckan blir ”aningen” längre. De klarar inte ens att stanna på två meter på torra sommarvägar så hur i helsike tror det att de ska kunna stanna på två meter på is?

Sen har vi en annan intressant sak så här års. Det är ju mörkt ganska stor del av dygnet nu och det är många som rör sig ute när det är mörkt. Är det någon som hört talas om reflexer? Jag har en reflex hängande på min handväska och en i jackfickan som hängs ut när jag kliver utanför dörren. Jag tycker det är läskigt att som bilförare närma mig ett övergångsställe när det är mörkt. Jag försöker spana så mycket det bara går efter fotgängare och väldigt ofta så står det en människa som vill gå över och som man inte upptäcker förrän man är nästan framme vid övergångsstället. Då är det bara att tvärnita för de är ofta redan på väg att gå över. Kan bli ganska svårt att stanna om det är isigt. Jo, jag brukar släppa gasen när jag ser att det är ett övergångsställe längre fram. Men om denne någon hade haft en reflex på sig så hade man ju sett människan på mycket längre avstånd. Reflex är en billig livförsäkring!!

Så var jag klar med dagens gnäll och moralkakor.

I övrigt så börjar jag få en otrolig fotoabstinens. Jag hoppas att det ska bli okej väder och att jag ska må hyfsat till helgen för då tänker jag ta en promenad MED kamera. Kom just på att jag borde investera i ett par täckbyxor så man slipper frysa om/när jag kravlar omkring i snön efter fina snörformationer eller annat kul att fota.

Nu tror jag att jag ska försöka gå och sova. Klockan är 0:45 och väckarklockan ringer 06:00. Jag fick gallkramper förut och tog en Spasmofen som gör att jag sitter här vid denna okristliga tid och bloggar i stället för att sova. Men jag har lärt mig under det senaste året att jag klarar mig på några få timmar sömn. Massor med kaffe så klarar man sig genom dagen efter. Det funkar till och med att bara sova några timmar under flera nätter i rad. Förr eller senare säger kroppen ifrån och då brukar jag få sova nästan en hel natt. Underbart!

Det här med välgörenhet

Jaha, då sitter jag här igen och kan inte sova så då får det väl bli lite bloggning.

Jag tänker sticka ut hakan och ta upp mina tankar om det här med välgörenhet och tiggeri av pengar från diverse välgörenhetsorganisationer. Det är lite olika saker som jag stör mig på.

Det är väldigt många olika välgörenhetsorganisationer typ Bröstcancerfonden, Världens Barn, SOS barnbyar, Plan, Amnesty, Greenpeace och många, många fler som vill ha våra pengar hela tiden. Hösten är ju verkligen deras högsäsong med alla insamlingar och galor. Allt eskalerar under december då radio- och tv-reklamen fullständigt bombarderar en med filmer på, framför allt, ledsna barn som lever under vidriga förhållanden. Allt för att ge dig dåligt samvete för att du lever i Sverige, snart ska fira jul och kasta bort dina pengar på en massa mat och julklappar istället för att ge dem pengarna. Du  har det så jävla bra så du borde ha råd med att skänka från 100 kronor och uppåt så att ett värnlöst barn kan få ett mål mat, utbildning, vatten, medicin m.m. Tänk efter. det skulle inte vara några som helst problem att skänka bort allt man tjänar och lite till, till alla som vill ha ett bidrag och själv hamna på listan över behövande.

Mitt problem är inte välgörenheten i sig. Tyvärr behövs den alltför väl. Det finns åt helvete för många ungar ute i världen som inte ens har det mest basala i sin vardag och som dessutom får uppleva saker som vi inte ens kan drömma om av vidrigheter. Naturkatastrofer som leder till svält, krig och korrupta regeringar är en stor del av problemet.

En av de saker jag vänder mig mot är att det spelas så otroligt på vårt samvete för att vi inte har det lika taskigt. Varför ska jag känna mig skyldig för att jag är född här och inte där? Självklart skulle jag vilja hjälpa varenda unge där ute. Alla barn borde få växa upp med sina föräldrar som älskar och skyddar dem, mat på bordet, tak över huvudet och utbildning. (Heja Bill Gates och hand fru. De har de ekonomiska medlen och gör mer än hela USA vad gäller att hjälpa. Eloge till dem.) Men varför ska jag må dåligt för att jag lever i välmående Sverige?

En kan inte göra allt men alla kan göra något men sedan blir det stopp. Jag vet inte vilken eller vilka organisationer som det går att lita på. Jag trodde tidigare att Röda Korset var en bra organisation som fick fram hjälpen utan alltför mycket svinn i kassan. Men sen kom det ju fram att någon eller några chefer ansåg sig behöva pengarna mycket bättre än dessa utsatta ungar. Och RK är ju inte ensamma har man ju märkt efter alla olika skandaler som det skrivits om.

Det ringer en hel del olika föreningar och organisationer till jobbet och tigger pengar också. Då brukar min kollega och jag roa oss med att försöka kolla upp hur mycket av det man skänker som verkligen kommer fram till de som behöver det. Det, mina vänner, är oftast en mycket sorglig historia. Väldigt ofta visar det sig att förhållandet mellan det man skänker och det som verkligen går till det de säger är väldigt ojämnt. Frågar man den som ringer så vet de oftast inte men om man lyckas få tag på lite siffror så är det inte ovanligt att någonstans mellan 10-30% går till ändamålet. Resten äts upp av alla omkostnader och då vanligen ersättningar till någon eller några chefer. Om jag skänker pengar till en välgörenhetsorganisation så anser jag att minst 70% av summan kommer fram till de behövande. Inte att 70% av  går till feta chefer i Sverige, feta och korrupta regeringar eller militärer i mottagarlandet.

Men hur ska jag veta att pengarna går dit de ska?

De föreningar som jag hittills har stöttat och nästa litar på är Bröstcancerfonden, Cancerfonden, Amnesty, Vi-skogen och Läkare utan gränser. Jag vet inte om det är rätt heller. Förvirringen är total!

Ljust genombrott

I dag, mina vänner, har solen skinit i princip från när den gick upp tills den sjönk bakom horisonten. Det var mycket länge sedan jag såg så mycket sol. Hade faktiskt börjat undra om den hade övergett oss. Jag fick till och med sätta på mig solglasögonen när jag körde. Jo, dottern och jag var ute på en liten raid i dag.

Hade en jobbig natt till i dag så jag har försökt att hålla mig sysselsatt hela tiden för att inte sätta mig ner och somna plus hällt i mig en del kaffe som hjälp. Till och med tvättmaskinen och strykkorgen har fått påhälsning av mig.

Dottern har bakat rågbröd och just nu står det ett gäng tomathalvor med vitlök m.m. i ugnen och rostas/mosar till sig. Till detta ska vi ha sparrissoppa gjord på färsk, grön sparris. Tomat- och soppreceptet är hämtat ur någon av alla Jamie Olivers kokböcker vi har. Kommer alltså garanterat att bli gott. 😉

Eftersom solen sken så var jag ju tvungen att plocka fram kameran. Tyvärr har snön på träden och buskarna tinat bort så några vackra landskapsbilder blev det inte tal om. Men mellan oss och ena grannhuset så hade det bildats en stor isklump tidigare. Nu efter några dagar med tö så har den smält så att den ser ut som en stelnad surfvåg. I motljus såg den riktigt cool ut.

Nattliga tankar om bantning

Klockan är snart halv tre på natten och här sitter jag och kan inte annat. Tarmkramperna har gett sig tack vare antibiotikan och kortisonet men gallan har börjat spöka igen så jag tog en Spasmofen för några timmar sedan. Tyvärr har den medicinen börjat göra att jag inte kan koppla av på ett par timmar och det i kombination med en make som är förkyld och snarkar värre än vanligt gör att jag sitter i soffan istället för ligger i min sköna säng. Jag tycker inte att det är någon bra idé att ligga bredvid honom och reta upp mig och fundera ut bästa sättet att få honom att sluta, vilket brukar betyda sparka på honom, hälla vatten i örat elelr trycka en kudde över nyllet på honom. 😉

Men det var inte för att gnälla som jag gör ett inlägg nu. Jag tänkte ta upp det här med dieter och bantning. För ett par veckor sedan satt jag och tittade lite på något av alla dessa debattprogram där bland annat Katrin Zytomierska deltog. Okej, jag har inte så mycket till övers för henne och hennes debatteknik för LCHF-dieten men hon blev väldigt på hopppad från alla håll i en mycket ensidig debatt. Jo, jag tror att det var en människa där som faktiskt var lite mer nyanserad än de andra.

Men det jag tycker är lite läskigt i hela bantningsdebatten är just det här fanatiska. Det finns ju så många dieter och olika sätt att banta/gå ner i vikt på och alla är ju övertygade att deras väg är den Enda Rätta! När ska dessa fanatiker inse att alla människor är olika. Jag är helt övertygad om att det inte finns en enda diet/sätt att leva på som fungerar för alla.

Till att börja med så tror jag inte på att banta. Om man bantar så slutar man äta en del saker och börjar äta en del andra saker – ett tag. Sedan när målvikten är uppnådd så återgår man till de gamla vanorna och går upp igen. Om man ska få behålla vikten så finns det egentligen bara ett sätt. Ändra födointag och rör på dig. Och eftersom vi alla är olika så funkar olika saker. En del kör på LCHF, andra utesluter fett och/eller socker m.m. Min åsikt är att om det funkar för dig och du mår bra så kör på men sluta försöka frälsa alla andra. Visst, tipsa gärna, det kan ju fungera för den du försöker övertyga men inse att det finns fler vägar att gå.

Sen kan man göra som jag och åka på någon jävla tarmsjukdom som göra att man rasar i vikt. Jag hade hellre gått ner i vikt på normalt sätt via mat och träning.

Allt för Sverige

Är så glad att programmet Allt för Sverige har börjat igen. Det är så jäkla kul att se hur dessa amerikaner, okej med svenska rötter, ser på oss och vårt vackra land. Den här gången landade de uppe i Ö-vik till att börja med. Ett mycket bra sätt att börja presentationen av Sverige på. Mindre lyckat var att be dem äta ägg med kaviar till sin första frukost. Bara att acceptera att det är en grej som inte är någon större hit bland utlänningar. Och jag tycker det är taskigt att ge dem surströmming som en av de första middagarna också. Några av dem gillade faktiskt smaken (surpise!) men lukten, aromen för de frälsta, kan avskräcka vem som helst. Till och med jag som är uppväxt med rätten ifråga är inte särskilt förtjust i stanken som sprids när man öppnar en surströmmingsburk. Smaken är bara salt, tycker jag.

Men det var inte maten jag tänkte reflektera över utan deras reaktioner när de får små hints och upplysningar om sina gamla släktingar. Ja, de är väldigt amerikanska i sina reaktioner i mångt och mycket, men den rotlöshet som framträder när de får se bilder på hus och folk eller till och med se huset i verkligheten, den är ganska skrämmande.

Berättar inte gamla släktingar, over there, sin historia för de yngre i familjen och släkten? Det måste vara fruktansvärt att inte känna till sin släkts historia, åtminstone 100-200 år bakåt.

Själv satt jag och brorsan och pumpade vår farfar och farmor på berättelser om dem själva som unga och om sina föräldrar åren innan de dog. Mormor och morfar har vi växt upp med på ett annat sätt, så där har vi fått storyn under hela uppväxten.

Det borde nästan vara lag på att man för sin och släktens historia vidare. Skriv ned allt du kommer ihåg. Prata med äldre släktingar om gamla tider och skriv ned det de berättar. Människor ska inte behöva gå genom livet utan att känna sina rötter. Vet man var man kommer ifrån så är det lättare att ta sig vidare.

Tror jag ska börja på ett dokument i datorn imorgon.

Rättegången mot Breivik

Antagligen är jag lite knäpp. När rättegången mot Breivik startade så började jag följa Aftonbladets direktreferat därifrån. Jag hade bara tänkt läsa lite då och då men jag tror att jag har läst varenda dag sedan dag 1. Jag måste säga att jag beundrar de journalister som har suttit där från morgon till kväll och skrivit sina direktreferat samtidigt som de ska översätta från norska. Nu på slutet så har det varit väldigt många fackuttryck inom psykiatrin. Eftersom jag jobbar på dagarna har jag fått läsa hela dagens referat när jag kommit hem.

Varför har jag då gjort detta? Ja, det har jag också frågat mig själv många gånger. Jag tror att största orsaken är att försöka förstå hur man kan göra sådana vidriga saker. Samtidigt har jag i mitt stilla sinne hoppats på att Breivik skulle tappa masken och bryta ihop. Tyvärr så har jag inte fått någon riktig förklaring till hur Breivik kunde kliva så långt över alla gränser. Och istället för att bryta ihop sitter fanstyget och flinar. Min förhoppning är att rätten förklarar honom psyksjuk för då skulle ha flippa totalt. Det vore riktigt kul att se. Men tyvärr kommer han aldrig att få lida en en tusendel av vad hans offer har lidit och kommer att lida.

Huvudsaken är att de sätter in honom bakom lås och bom på ett eller annat sätt och ALDRIG släpper ut honom.

I-landsproblem eller saker jag stör mig på

I dag tänkte jag ta upp små saker som stör mig.

• I mataffären så finns det ju olika korgar och vagnar att frakta runt varorna i. Bland annat så finns det numera två sorters korgar; den vanliga som är lite mindre och en lite större variant som man kan dra efter sig som en lite minivaruvagn. Det är denna lite större som folk drar ut i snön på parkeringen och sen är alldeles för lata för att gå tillbaka in i affären med. Så nu står det en massa varukorgar som blir fulla med snö och annan skit där ute. Kul att lägga varor i en sådan korg när man ska handla. Och tack vare dessa lata jävlar så måste personalen gå ut och plocka in dessa korgar.
• TV-reklamen för eDarling. I minst två år så har samma tjej och kille talat om för oss att de är med där eftersom de har så höga krav på sin tilltänkta. De har fortfarande inte hittat någon tydligen, så vill någon vänlig själ para ihop dessa två så vi slipper dem? Jag hatar den reklamen.
• Idioter som kör som om det var sommarväglag fast det är snorhalt. Inte kul att ha en idiot som kör två meter bakom en i vanliga fall men det är extremt obehagligt nu när det är halt.
• Har ni sett programmet Lyxfällan? Ibland så tittar jag på det och det handlar ju oftast om folk som hamnat i en ekonomisk knipa på grund av en massa smålån från olika ställen. I reklampauserna så är det väldigt ofta reklam för just dessa jävla blanco-lån. IQ Fiskmås på de som säljer reklamtid på den tiden. Rent generellt borde sådana aktörer/lånehajar förbjudas på marknaden.

Japp, det var de små sakerna som jag kunde komma på att jag stör mig på här i världen för tillfället.