Warszawa

Årets konferens med jobbet började på kontoret och avslutades i Warszawa. Okej, vi är inte riktigt klara än så den riktiga avslutningen kommer att hållas på kontoret här hemma. 🙂

Som vanligt hade vi skitkul tillsammans. Jag har antagligen världens bästa jobbarkompisar. Vi var väldigt produktiva samtidigt som vi skrattade käkarna ur led. Vi åt och drack gott.

Staden Warszawa gjorde dock inget större intryck på mig. Ingen stad jag kommer att åka tillbaka till. En av de saker jag kommer att kommer att komma ihåg var sightseeingturen. Den hade högsta betyg på Trip Advisor men hur de har lyckats få det är en gåta.

Kameran var naturligtvis med och jag tog en massa bilder. De flesta innehåller mina underbara jobbarkompisar men de får ni inte se. Istället får ni se en hel del annat.

Vi bodde väldigt bra på det här hotellet. Polen är ett billigt land.

Hotellet hade vaser med stora, vita liljor stående överallt. Luktar gott men var förödande för mig som är allergisk mot dem.

Fordonen vi åkte på sightseeing med.

I stadsdelen Praga var många hus väldigt dåligt underhållna men de hade vackra balkongräcken i smide.

Gatubild från stadsdelen Praga.

Husen i gamla stan bombades och sprängdes i luften under andra världskriget men byggdes upp exakt som de såg ut tidigare av ryssarna.

Såg ett antal vackra dörrar.

Solnedgång under flygningen hem.

Loppis till förmån för Barncancerfonden

Gärdets Bygg AB har delat Emelie Mellåkers evenemang.

”Söndagen den 3 juli kl 11-15 står vi på Siggesta Bakluckeloppis (på Värmdö utanför Stockholm) och säljer byggvaror, material och verktyg till ungefär en tredjedel av ordinarie priser! Ska du spika på huset eller sommarstugan under semestern? Kom dit och köp virke, kakel, klinkers, duschväggar, fönster, verktyg och mycket mycket mer. Pengarna går såklart oavkortat till Barncancerfonden.”

En sneak peak på några av de saker som kommer säljas på söndagens loppis. Sex finfina fönster och massa sibirisk lärk-trall till t ex altanen eller balkongen. Vad har vi mer fått in? Bland annat garderober, verktyg, drygt 30 kvm vitt kakel 20×50 och lika mycket klinker 10×10. Det kommer mera!

Malta

Förra helgen var jag med jobbet på Malta. Vi bodde på ett hotell som hävdade att de var fyrstjärnigt. Jag säger hävdade för med en del av den personalen de har så kan de inte ha så många stjärnor.

Vi var där för att jobba och det gjorde vi. Många tror att när vi drar i väg så är det bara slappa, slöa och party som gäller. Icke! Vi jobbar betydligt mer än det festas. Min kära arbetskamrat har en mycket trevlig förmåga att nosa upp bra restauranger så vi brukar äta gott och den här gången var inget undantag, om man bortser från utflykten till Valetta, men den var inte hon skyldig till. Vi bodde på hotel Cavalieri i St Julians. Det ligger jättefint precis vid vattnet och skulle kunna vara skitbra.

Det var väldigt varmt när vi var där så vatten m.m. att dricka var en nödvändighet så vi beställde bl.a. vatten. En gång så hade de inte tillräckligt med glas till oss utan tyckte att vi skulle gå ner en trappa (mitt under jobbpasset) och hämta glas i restaurangen. Nästa gång hade de inte öl till de som ville ha det utan tyckte att vi skulle gå upp till baren och hämta själva (också under ett jobbpass). Vi hade beställt ett visst antal rum och en del skulle dela och några av oss andra fick bo för oss själva. Dan efter vi kommit ner så visade det sig att det enda paret som var med hade fått ett rum med en säng på 140 cm bredd. De flesta av oss andra hade rum med två så breda sängar. När vi talade om för dem att vi hade beställt och betalat för större rum så ryckte personalen på axlarna och sa att det var fullt. Resebyrån kontaktades och de försökte få hotellet att se till att paret skulle få ett större rum som faktiskt var beställt och betalt för. De fick samma svar. E, som hade ett stort rum, erbjöd sig att byta rum med paret om hotellet bytte lakan åt oss, men det kunde de inte göra. Vi kunde byta lakan själva enligt dem. Efter en jäkla massa bråk från vår sida, från vår resebyrå m.fl. så fick de byta rum sista natten. Så om ni vill ha ett hotell med bra service så välj INTE Cavalieri i St Julians på Malta.

Men förutom att hotellet hade anställt fel människor på en delplatser så hade vi det jäkligt trevligt.

Tyvärr måste jag säga att stan var tråkig och det var inte mycket att fotografera. De flesta bilderna jag har är på arbetskamraterna och de får ni inte se men här får ni några av de andra bilderna som jag trots allt tog.

Första bilden är på några privata hus precis vägg i vägg med hotellet.

Utsikten från min balkong.

Kvällsbild från bar-terrassen på hotellet.

Valetta

Riddarkyrkan i Valetta. Man fick inte använda blixt eller använda något i kyrkan som stöd så bilderna därifrån blev inte så bra.

En vacker hibiskusblomma.

De har många båtar där nere.

Hotellet från poolen. Där uppe någonstans bodde jag.

Jodå, jag lever

Januari och början av februari har varit (är fortfarande) en väldigt intensiv tid på jobbet. Väldigt mycket att göra och samtidigt har jag konstant ont. Har ont när jag kliver upp på morgonen och sen ökar det var efter dagen går så kvällarna tillbringas i soffan tillsammans med mycket smärtstillande, datorn eller paddan, tv och ritblocket.

För tillfället väntar jag på att min läkare ska höra av sig och berätta om och när det kan bli en operation. Sist jag pratade med honom skulle han diskutera mig med sina kollegor och sen återkomma med besked. Han sa, i och för sig, inte vilken månad eller vilket år men jag hade ju hoppats på max några veckors väntetid.

Det värsta med den här eländiga vintern, som har varit och är, är att jag knappt har rört min kamera. Vädret har inte inbjudit till några fotoutflykter (det är inget kul med gråväder och envisa snöfall) och jag börjar få kraftig foto-abstinens men om jag har tur kanske det kan bli något i helgen.

Nu åter till ritblocket.

 

Vilken jäkla dag

I dag har jag mått jättekonstigt. Ont som tusan trots smärtstillande, höger öra är fortfarande blockerad så jag inte hör ordentligt, vilket roar mina kära arbetskamrater. De kan ju snacka hur mycket skit som helst om mig utan att jag reagerar. Men sen verkar det som om cortisonet sätter sig i huvudet för jag har haft enorma koncentrationssvårigheter nästan hela dan. Det har varit med nöd och näppe jag har klarat att koncentrera mig på en sak åt gången. Jätte bra när man ska fakturera. Dessutom har det varit hur mycket folk som helst hos oss så det har varit väldigt stimmigt och det har inte hjälpt. Jag hoppas att morgondagen inte blir lika jobbig.

Det positiva med dagen är att jag har fått mina vinterstövletter och de passar!!! Jag slipper hålla på att skicka tillbaka och byta storlek så nu har jag något att sätta på fötterna när kylan gör sitt intåg. Hämtade ut behå nr två från Hogengårds också. Ska prova den i morgon men jag förväntar mig att den ska vara lika skön som den första.

Amsterdam

Japp, årets konferens hade vi förlagt till Amsterdam. Vi jobbade en hel del men fick även tid till att titta på stan samt inta god mat och dryck.

Något som man överväldigades av, trots att folk som varit där varnade en, var cykel-kryllandet. Det stod cyklar parkerade ÖVERALLT. Var man än gick så plingade det eftersom man klev omkring på cykelbanan. Större delen av Amsterdams torra delar består av cykelvägar, enkelriktade smala bilvägar och en och annan spårvagn.
De blötare delarna är ju kanalerna (förutom pubarna alltså) där det flyter omkring en massa båtar av olika slag inklusive polisbåtar.Amsterdam är ju också känt för sin speciella arkitektur. Det vill säga jäkligt smala men djupa hus. Anledningen till det är att när de byggdes fick de betalas skatt för hur bred fasad de hade mot kanalen. Vansinnigt söta hus måste jag säga. De flesta husen är byggda så de lutar utåt upptill. Det är för att man ska kunna hissa möbler m.m. upp och ner när man flyttar utan att slå sönder fönster och fasad. Varför många hus lutade även åt sidorna fick jag aldrig någon förklaring till.De har ju en stor, vacker blomstermarknad också. Så här års är det inte mycket tulpaner men det hade gott om andra blommor och en väldig massa tulpanlökar. Sen kunde man köpa annat också som Amsterdam inte är helt okänt för. Överallt fanns det coffee shops och när man gick förbi dem så fick man den där äckliga sötaktiga röklukten i näsan. Inte många går i träskor nu för tiden men det såldes mjuka tofflor i form av de traditionella träskorna. Troligen mycket skönare för fötterna. Den här bilden kunde jag inte låta bli att ta. Inte nog med att mannen kanske skulle ha valt en något större storlek på sina shorts men det bästa i bilden är damen till vänster som spanar in honom.Och till slut en klassisk nattbild från Amsterdam.

Ett försök till bättring

Okej, tänkte försöka mig på ett inlägg. Har ju lovat mig själv att bli en bättre bloggerska nu efter semestern. Det har ju gått så där om man ska vara ärlig och det ska man väl? Eller så kan man uttrycka sig som att det har inte alls gått.

Nu har jag jobbat två veckor efter semestern och det dröjde ju inte många dagar förrän semestern kändes väldigt avlägsen. Jag tycker mest att man kliver upp i ottan, åker till jobbet, kommer hem, sitter i soffan, har ont (smäller i sig pain killers) och läser bloggar alternativt ritar samtidigt som TVn står på, halvsover och sen släpar man sig i säng.

Ungarna har ju börjat skolan den här veckan. Dottern sista året på gymnasiet och sonen på KTH. Maken har varit på landet sen förra torsdagen och jobbat lite mer på huset och ännu mer med sitt jobb. Praktiskt när man kan jobba på distans, för honom. Jag kan ju inte det så jag är inte alls avundsjuk på honom för den sakens skull. INTE ALLS! Jefla gubbe!

Just det, jag har ju äntligen fått tid för magnetkameraröntgen om en månad. Det har ju ”bara” gått åtta månader sedan läkaren skickade remissen. SUCK! Nu jag håller alla tummar jag hittar för att de här förbannade smärtorna snart ska bli bortmedicinerade med något annat än de starka smärtstillande som jag har gått på sedan mars. Utan dem hade jag i och för sig inte kunnat leva så pass normalt som jag trots allt gjort men ändå.

Funderade ett tag på att kommentera lite världshändelser i form av den här läskiga sammanslutningen IS som härjar men jag tror jag återkommer med det i ett separat inlägg när jag läst in mig ännu mer på dem. Vet heller inte om jag kommer att orka med ett inlägg om valet och politik. Tycker mest att alla partier bara verkar påpeka fel hos de andra och inte snacka så mycket om sin egen politik och vad de vill med vårt vackra land. Jo, jag ska rösta men jag vet inte på vilka ännu. Kanske kör med uteslutningsmetoden, för jag vet ju vilka jag inte kommer att rösta på. Ja, ja, det löser sig nog innan valdagen.

Nu ska jag slå på TVn och kolla nyheterna, d.v.s. slumra lite. 😉

Det är lite varmt just nu

Okej, sommaren kom med besked. Senaste dagarna har solen skinit från en, i princip, molnfri himmel. Luften har stått still. Jag roar mig ju med att arbeta den här veckan också. Inte så kul. Han som äger huset vi hyr kontoret i, har inte hört talas om att man kan sätta in maskiner som kyler luften på sommaren och värmer på vintern. Huset är av plåt med svart plåttak. Ventilationssystemet hämtar luften som sprutar in just vid detta svarta plåttak plus att det inte finns mycket isolering mellan plåttaket och vårt innertak. Innetemperaturen har börjat på 26 grader på morgonen och snabbt stigit till runt 29 grader av stillastående och dallrande luft. Inte helt lätt att övertyga hjärnan att fungera ordentligt då. Vi har haft alla fönster på vid gavel, två golvfläktar samt en liten egen kylanläggning gående hela tiden. Annars hade nog temperaturen legat upp mot 35 istället.

Jag har inget, rent principiellt, mot värmen om jag hade fått sitta under ett parasoll med något kallt att dricka och en pool/sjö/hav att hoppa i ibland inom badhåll. Men att sitta på vårt kontor är ingen höjdare. Men det är bara två dagar kvar innan jag avgår för semester.

Trots den tryckande värmen så tog jag med kameran på en svettig promenad i går kväll. Först gick jag till en liten sjö där jag trodde att näckrosorna skulle ha slagit ut betydligt mer men det var mest en massa knoppar i halva sjön.

Efter det gick jag ner till sjön (egentligen havet) för att kolla om det var några roliga fåglar att plåta. Såg flera gräsänder med blått huvud. Vet inte om det fortfarande kallas gräsand när de har blått huvud eller om de kallas något annat. Men de hade en väldigt vacker blå färg.Här nedan ses något slags fågel som jag lyckades fånga precis när den dök. På bryggan jag stod på så höll en massa små, söta gråsparvar på att tigga mat. Fast en av dem höll på att leka med en vit fjäder. Tog en massa bilder på den och det här är en av dem. Fast det ser ni ju så det var ju ett helt onödigt påpekande.

Bilder från Palma

Jag har ju varit på konferens med jobbet. I år gick resan till Palma på Mallorca. Varmt, skönt, en del jobb, massor med skratt och en hel del Sangria.

Här nedan följer några bilder där i från. Dock undanhåller jag er bilderna på jobbarkompisarna. Dels eftersom jag inte visar folk jag känner här på bloggen utan deras godkännande, dels så passar det sig inte att visa dem in public.

Första bilden är på några vackra gamla hus.

Nästa är från innergården på hotellet där vi satt och jobbade.  Två morgonbilder från takterassen. Del av katedralen i Palma. Ytterligare en bild från hotellet. 

Not a good day

Det här har varit dagen från någonstans där det är mycket varmare än här. Och jag snackar inte om vädret för det har varit jättefint. Det var på jobbet det strulade ordentligt. Jag hade planerat mitt jobb för dagen när jag kom i morse. En massa papper som skulle in i systemet. Förberedde allt snyggt och prydligt. Då började min dator krångla, trodde jag. Startade om den ett par gånger men det blev inte bättre. Okej, jag startar om servern tänkte jag. Glöm det! Den hade lagt ned, dragit ner rullgardinen och sagt upp sig. Ringer till T på vår underbara datafirma och tillsammans lyckas vi till slut få igång servern med ett simulerat strömavbrott, man drar ut sladden alltså, och då visar sig nästa grej. Mailen hade sagt upp sig från tjänstgöring och kraschat. Jippiiii – INTE! Datasnillet T försökte fixa det (han brukar klara det mesta) men det gick inte. Han ringde och ville att jag skulle koppla in back up-stationen som vi bytte ifrån i måndags. Visade sig vara lite svårt när den befinner sig i ett hus vars ägare sitter i flygplan högt uppe i luften på väg till Långtbortistan. Efter ett par timmar lokaliserar jag den enda personen i närheten som kanske hade en nyckel till huset. Jodå, han hade nyckeln, åkte till huset och lyckades hitta back upen och kom med den precis när jag skulle åka hem. Kollade dock nyss och det verkar inte ha löst sig med mailen än. Jag kan kolla jobbmailen i mobilen i vanliga fall men icke i dag. Men okej,T har fyra dagar på sig att fixa saken.

Väl hemma så tog jag kameran med mig och gick till brorsan och störde honom i ommålningen av hans hem. Han behövde en rast så det var inga problem. Nedan lite våriga bilder från lilla promenaden dit och hem.

Tack och lov tog den här veckan slut

Det är alltså arbetsveckan jag syftar på i rubriken.

Vilken dag och vilken vecka. Rent kroppsligt så har veckan fram till i går kväll varit okej. Men på jobbet verkar det ha samlats ihop att alla störiga människor skulle kontakta oss just den här veckan. Men jag tror att det mesta har löst sig eller kommer att lösa sig nästa vecka.

I går kväll så provade jag att äta lite makaroner (pastan, inte kakorna) och senare på kvällen åt jag en halv blodgrapefrukt. Började värka och krampa vid halv elva-elva. Låg och hoppades att det skulle ge sig men vid halv tolv gav jag upp och hämtade en Spasmofen. Lyckades väl somna när den kickade in. Men sen var det som vanligt. Vaknade, somnade, vaknade och somnade.

Någon gång mellan fyra och halv fem började vår små söta marsvin vissla och pipa – högt. Den ena älskar att reta sin syster och nu hade hon bestämt sig för att jäklas. Både sonen och jag for upp och gick in till dem och bad dem att sluta. Jag stoppade ner handen och föste iväg mobbaren till sin hörna vid fyra-fem tillfällen. Tanken på att göra marsvinsragu på dem korsade mitt huvud några gånger. Tjugo i sex gav jag upp och gick upp för dagen. Gissa om jag har varit som en solstråle på jobbet i dag. Som tur är så slutar vi tidigare på fredagar så jag åkte hem och sooooov.

Och nu ska jag titta på matlagningsprogram. Vad då? Jag får tydligen fortsätta äta välling och dylika saker så jag kan väl få njuta av att se andra laga och äta en massa smaskens.

Allmänt dravel om veckan som gått

Usch, vad dålig jag har varit på att blogga ett tag nu. Inspirationen har väl heller inte varit den bästa.

Mina magproblem fortsätter. I dag var jag tillbaka för att få svaren på proverna de tagit. Inga som helst matallergier eller intoleranser. Skönt på ett sätt men det betyder att vi inte vet varför jag har ont så utredningen fortsätter. Fick lämna ifrån mig några fler rör blod idag och skall lämna in de andra proverna på måndag. Så jag fortsätter med min magmedicin och ska tillbaka om en månad. Inte för att provsvaren tar sån tid utan min läkare ska vara ledig i tre veckor.

Annars har den här veckan flutit på. Maken har varit i London på kurs sedan i måndags men är på väg hem nu. I går kväll hade jag magkramper igen så jag låg mest i soffan och tyckte synd om mig själv. Det berodde troligen på att lunchen var för kryddstark för mitt matsmältningssystem just nu. Man kan lugnt påstå att jag inte uppskattar just det systemet särskilt mycket för tillfället. På jobbet har det varit fullt upp. I dag var det 17 grader när jag kom dit. Värmepannan som ska förse oss med dräglig inomhustemperatur hade lagt av. Lite störigt att sitta med tjock kofta och halsduk och jobba. Med jämna mellanrum satte jag mig framför fläkten och tinade upp fingrarna. Vi tog alltså upp en byggfläkt i morse så strax innan vi gick hem så var det riktigt skönt på kontoret.

Väl hemma så försökte jag ta några macro-bilder på snöflingor. Ja, det är vinter. Jag tycker inte om den här årstiden men jag är fascinerad av snöflingor. Att fota snöflingor är inte helt enkelt. Snöflingor gör sig nämligen bäst mot en mörk bakgrund och helst inte ihopklumpade med varandra. Inte så ofta som de uppträder just så men här nedan ser ni resultatet.

 

3:e advent

Söndag, tredje advent och två veckor kvar till julafton. Fast jag hade min julafton redan igår för då fick jag min nya kamera och några fler objektiv. Det blev en Nikon D3X. Det jobbiga är att det kommer att ta ett bra tag innan jag har lärt känna den här kameran. Det är en proffskamera med massor med nya knappar och inställningar. Men det kommer att bli ett roligt besvär.

Förra veckan var klart rörigt på jobbet. Jag vet inte riktigt varför men min planering, som jag alltid gör i huvudet på morgonen, gick åt skogen varenda dag. Hela tiden dök det upp en massa annat som man var tvungen att ta tag i först. Hoppas kommande vecka blir bättre.

I fredags gjorde jag årets pepparkaksdeg. Kändes inte bra för den kändes lite väl torr. Och igår när baket skulle ta sin början fick jag det bekräftat. Degen bara sprack. Tog mig en funderare på om jag skulle kasta hela skiten eller om man kunde göra något av den. Lyckades göra skurna pepparkakor. Inte mycket att garnera så den detaljen blir det inget av med i år. Måste försöka hitta orken att baka lussebullar också.

Ett par bilder tagna idag med nya kameran.

Det blir en dag i soffan

Igår var maken och jag på julmiddag med jobbet. Mitt jobb alltså. Vi var på ett ställe som heter Ekensdal. Mycket trevligt ställe som ligger otroligt vackert. Tyvärr är det bara festvåning m.m. för uthyrning och ingen restaurang som man bara kan åka till och äta en bit.

Nästan alla på företaget var där med sina respektive. Kul! Maten var jättegod med ett aber. Huvudrätten bestod av renytterfilé, tror jag det var. Oavsett så envisas dessa ”fin”kockar att servera kött blodigt. Jag avskyr blodigt kött. Rosa är helt okej men inte blodigt. Till köttet serverades jordärtkockspuré, vinbärssky och en blandning av fint skuren kål och lök. Där gick det åt skogen. Jag åt löken med god aptit. Väldigt gott. Vid efterrätten, brylépudding (mer pannacotta med bränt socker ovanpå) så hade min mage börjat svälla och göra ont. Byxorna som var stora när jag kom hade börjat bli för små i midjan. Antagligen krympte de under middagen.

Väl hemma hade magen svällt upp något vansinnigt. Jag var helt övertygad att något skulle spricka vid några tillfällen under natten. Men julmiddagen var god och trevlig. Natten inte. Mat med lök kommer i fortsättningen att undvikas i största möjliga mån.

Magen är fortfarande svullen men gör inte så himla ont. Maken och jag var en snabbsväng till Maxi och handla men i övrigt så tillbringar jag dagen i soffan och försöker få ner vissa kroppsdelar till normal storlek.

Dottern och jag har tittat färdigt på Sunes Jul och nu är det Mysteriet på Greveholm som gäller.

En onsdag som var en tisdag

När jag vaknade i morse trodde jag att det var onsdag. Snacka om besviken när jag upptäckte att det bara var tisdag. Men den här dagen gick bra i alla fall. Var en sväng på banken och bytte min lilla pyttiga dosa till en större som inte försvinner på skrivbordet. Det ärendet tog dubbelt så lång tid som jag hade uppskattat det till, mest p.g.a. pensionärer som knappt hade styrfart på sina fötter och långsamma bankanställda som inte hittade de stora dosorna. Men det löste sig till slut.

Strax innan jag skulle åka hem så ringer maken, som jobbat hemma idag. Sonen hade tappat sitt tågkort och kunde inte åka hem. Suck! Så det var bara att åka till skolan och hämta honom och vidare för att inköpa ett nytt kort. Det är ju en fördel om han kan ta sig till skolan i morgon.

Ja, det var väl det mest spännande som hände idag. Till slut får ni några bilder från resan till Ö-vik förra helgen.

Tidigt i säng i kväll

Så har vi då ätit en god middag för att fira att min älskade dotter fyller 15 år idag. Det blev asiatiskt på Restaurang Minh. Och nu har hon fått sina presenter också. Hon fick ett silverarmband från Pandora och en armbandsklocka från DKNY som hon hade varit med och valt själv.

Jag har packat inför min resa i morgon. Det är bara det allra sista kvar som inte går att packa förrän i morgon bitti. Vi kör med bara handbagage eftersom vi ska byta plan och vill slippa riskera att bli av med väskorna. Bagaget får då väga max 10 kg och jag lyckades totalt. Allt inklusive själva väskan väger 4,5 kg. Det kallar jag lätt packning. Hmmm, vad då? Vart jag ska? Jo, jag åker till Rom med jobbet i morgon bitti. Det ska vara 27 grader varmt där i morgon. Lite avundsjuka, va?

Återkommer nästa vecka med rapport.

En bild från familjens trevliga resa till Venedig i påskas.

Pärlan är hemma

Ordningen är återställd. I går kväll fick jag skjuts av en jobbarkompis (Tack S) till VW där de precis var klara med min lilla bil. Gissa om jag blev glad när jag fick min bilnyckel i handen. Enda smolken i bägaren var att pärlan stod i deras fruktansvärt trånga garage. Jag tog hissen upp till våningen den skulle stå på. Jag gick runt hela våningen men ingen silverfärgad Polo med mitt regnummer hittades. Jag gick upp en våning och runt där – ingen bil som var min. Paniken steg med jag gick runt, runt. Okej, lugn och fin nu, tänkte jag. Jag går ner ytterligare en våning och står den inte där så får jag frispel och går in igen och slår ned någon jävel. De hade tur för i rampen ned mot andra våningen står min egen lilla pärla och bara väntar på mig. Det var en mycket trevlig känsla att sätta sig bakom ratten igen.

Min dag idag har gått som vanligt. Vår mobila växel på jobbet verkar funka hyfsat. Lite inkörningsgrejer är det ju alltid men vi håller på att lösa det också (hoppas jag).

I morgon fyller min underbara dotter 15 år. Konstigt med tanke på att det inte var så många år sedan hon föddes. Det måste vara något konstigt med tiden i hennes universum. Tänk att den där lilla busiga sötnosen har vuxit upp till den här vackra unga tjejen som har bestämt sig för att plugga juridik. Min egen underbara tjej.

Vi får se om jag hinner göra något inlägg i morgon. Efter jobbet ska jag hämta sonen på skolan, sedan möta upp dottern och maken för att gå ut och äta lite. Sedan ska jag hem och packa utav bara den. På torsdag morgon lämnar jag er ett par dagar.

Intensiv vecka

Nu har jag roat mig med att gå igenom länkarna i min bloggpromenad och uppdaterat listan lite. Det är ju bra om jag har länkarna till de bloggar jag läser i listan som jag kallar Bloggpromenad.

I övrigt har den här veckan varit ganska instensiv. Fick en lustig kommentar på mitt senste inlägg. Jag raderade den eftersom den uppenbarligen var skriven av en konstig människa strax före två på natten. Han tyckte att jag gjorde mänskligheten en tjänst med att inte fotografera eftersom mina bilder var pinsamma. Ingen förklaring till varför han tyckte att de var pinsamma dock. Weird. Sen skulle han ge mig livsråd också. Förstod inte riktigt vad han menade med dem. Min slutledning var att han var störd eller full.

Själv anser jag att om man ska lämna en kommentar så ska man läsa igenom hela inlägget och verkligen kolla att man har förstått vad som står innan man kommenterar. Sen om man har kritik så ska den vara konstruktiv. Man skriver inte saker som man inte skulle säga öga mot öga. Att ange en konstig mailadress som hänvisar till någon annan gör inte saken bättre heller.

På jobbet har vi gått över till mobil växel och det verkar faktiskt ha fungerat. Jag hade mardrömmar natten innan om allt som kunde gå fel och antagligen var det därför som det flöt på.

I går behagade broderskapet att gifta sig. Det bidde en borgerlig vigsel, den långa versionen på 3 minuter. Viss skillnad mot mitt eget bröllop för 18 år sedan. Jag gifte mig i kyrkan och det tog minst en halvtimme med alla musik och snack. Efter vigseln igår så var det fika med de närmaste. På min brors sida var det hans två söner, pappa, jag, maken och dottern. Bruden hade sina föräldrar, en hel drös med syskon med respektive samt sina egna tre döttrar samt ett barnbarn. Det var en upplevelse.

Jo, jag tog en massa bilder men ni får inte se dem eftersom jag inte publicerar bilder på mina nära och kära. Nu blir väl konstiga-kommentar-nissen glad. 😉

Statusuppdatering

Söndag eftermiddag. Tänkte ni skulle få en uppdatering på min fysiska status eftersom jag har gnällt så mycket sista tiden. Hostan är bättre men inte bra. Det vore ju bättre om den var bra, det vill säga borta men den turen har jag inte än. Jag har skippat axelstödet eftersom min axel nu får hänga fast av sig själv. När axelstödet börjar kännas obekvämt så brukar det vara dags att lägga bort det. Ryggen känns fortfarande av men inte värre än att jag kan leva med det utan att ta en massa piller. Så, nu är ni uppdaterade vad gäller de sakerna.

Hade tänk att publicera min fototriss men det blir nog inget av med det den här veckan. Ämnet är Tro Hopp och Kärlek. Inte helt lätt visade det sig när jag började fundera på vad som skulle illustrera de sakerna. Okej, Tro har jag flera förslag på och Kärlek också men Hopp – icke. Vi får väl se om jag får tid att roa mig senare i veckan.

Det kommer att vara väldigt mycket veckan som kommer. I morgon måste jag få iväg lönerna. Tisdag så har vi utbildning på nya mobila växeln på jobbet. Onsdag blir förhoppningsvis ett litet andningshål. Torsdag fyller maken år. Fredag så går vi över till nya växelsystemet på jobbet, jag skall vara vittne och bröllopsfotograf på eftermiddagen. På lördag har vi födelsedagsfikat för maken. Det känns som om jag borde vara helt frisk för att palla med veckan som kommer. Suck!

Det är jobbigt nu

Jag vet att jag inte har varit så aktiv här på bloggen den här veckan. Mindre än vanligt faktiskt. Jag är fortfarande förkyld med en helt hysterisk hosta. Om den inte har börjat ge sig i början på nästa vecka så får det nog bli en sväng till läkarstationen. Jag är tyvärr en sådan där människa som väntar så länge det bara går innan jag släpar iväg mig till en läkare. Det har antagligen med tidigare dåliga erfarenheter att göra. Men i alla fall så har jag när jag väl kommit hem från jobbet varit helt slut så jag har mest suttit och tittat på TV och spelat dataspel innan jag stupat i säng.

Av någon konstig anledning har det varit väldigt mycket på jobbet den här veckan. Mycket stök och strul samtidigt som min hjärna inte riktigt har varit på topp. Vi har bytt bank och det har inte gått särskilt smidigt. Fortfarande strul där. Vi ska byta teleoperatör och den saken har strulat sedan i våras och den här veckan har varit väldigt intensiv på det området också. Ovanpå detta har man ju det vanliga jobbet samt ett evigt strul med vissa andra saker (dataprogram och tillverkare).

Sedan har vi det här med det störtade planet i Ryssland som raderade ut ett helt hockeylag inklusive vår egen Stefan Liv. Det berörde mig verkligen illa. Jag hörde om kraschen på radion när jag satt på jobbet och när jag kom hem så stod det väldigt klart att i princip alla hade gått åt. Det är vidigt när en sådan här olycka händer. Alltid tragiskt när människor dör av olika orsaker men vanligen så är det ju bara famlj och vänner som berörs personligen. Men när det gäller idrottsstjärnor så berörs ju även vi som älskar sporten och har sett dem spela. I fallet med Stefan Liv så tänker jag naturligtvis på hans nyblivna fru och två småkillar i första hand. Slaget att förlora sin make och pappa är ofattbart hårt. Vi andra som inte kände honom personligen sörjer på ett annat plan. En tragedi är det oavsett. Ännu värre blev det när man läste om vilket skrot de flyger med i Ryssland. Skrämmande.

Sedan har vi ju det här med Saab. GE UPP! LÄGG NER SKITEN! Fatta att det aldrig kommer att funka. Sälj fabriken till en biltillverkare som gör bilar som folk vill köpa.

Foton kan ni ser er i månen efter. Jag har inte rört kameran sedan förra helgen. Så vill ni se mina bilder får ni hålla tillgodo med de som redan är publicerade här på bloggen.